.

-Alex?
Jag tog bort händerna från mitt ansikte och kollade på Zayn som stod framför mig. Paul satt i bilen och dom andra killarna var påväg dit.
-What is it?
Han tog sin hand mot min kalla kind och kollade fundersamt på mig.
-I'm scared Zayn.
-For what? frågade han mig.
-For Brenda.



Zayns perspektiv:
När Alexandra hade berättat klart visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. Det var dumt av henne, det hon hade sagt och gjort, men man kunde inte riktigt bli arg på henne.
-Zayn, come on dude!
Det var Louis som stod utanför bilen, dom andra hade redan satt sig.
-I'm coming! ropade jag och reste på mig. Jag sträckte fram handen åt Alexandra som tog den och drog sig upp. Vi kramades snabbt om och jag gav henne en puss på kinden. Jag vände mig sedan om och började gå mot bilen.

Alexandras perspektiv:
Jag zipprade mellan kanalerna men hittade inget att titta på. Marie och pappa skulle snart vara hemma, så jag reste på mig och gick mot köket. Då kom jag ihåg att vi inte hade så mycket att laga mat med, Marie och pappa skulle ju handla mat idag. Jag tog upp min mobil och slog numret till en resturang som körde ut mat.

Klockan var kvart över sex, och bilen med maten som jag beställt körde upp brevid huset. Jag tog pengarna och gick ut till hallen. Jag öppnade dörren och där står en knubbig, flintskallig man i femtioårs åldern och log mot mig. Vi hälsade och jag gav han pengarna och jag fick maten. Han började sedan gå mot bilen igen och han hade snart kört iväg. Jag gick mot köket och började duka fram. Jag la maten i en gryta och log åt mig själv, jag skulle låtsas som att det var jag som hade gjort den. Just då hörde jag bildörrar slås igen och sedan hörde jag dörren öppnades.
-Hallå? ropade jag och började gå mot hallen. Där stod Marie och pappa med händerna fulla av olika kassar.
-Hej Alex, hur är det? sa pappa och släppte ner kassarna.
-Det är bra, maten är precis klar. Vi gick mot köket och båda påpekade att det luktade väldigt gott. Medans jag lade upp maten på tallrikar, packade Marie och pappa upp maten som dom köpt.
När vi satt och åt frågade dom om receptet, men jag sa att det var hemligt, men egentligen visste jag ju inte det.

Jag låg klarvaken i sängen och vred och vände på mig. Det var väldigt varmt och jag kunde helt enkelt inte sova. Klockan var halv två på natten och jag bestämde mig för att gå ut och ta lite luft. Jag kröp upp ur sängen och drog snabbt över mig min one piece, tog min mobil och smög ut och gick nerför trappan. Jag satte på mig mina skor, låste upp och öppnade dörren och gick ut. Det var fullmåne och snön var nästan helt borta men det var rätt kallt ändå. Jag kollade åt både hållen och det var helt folktomt. Jag tog mobilen i handen och började gå. När jag gick på gatan hörde jag en bil komma bakom mig, som sedan stannade. Jag fortsatte gå, fast visst vart jag lite rädd. Jag kollade snabbt bakom mig och såg att tre personer steg ur bilen. Jag tog upp mobilen och slog Zayns nummer.
-Ha, isn't it Alexandra? Nice too me you again.
Rösten kom bakom mig och jag kände igen den, det var Brenda och nu började jag få panik. Jag stannade och ringde snabbt Zayn.
-Eh hello? I talk to you.
Jag låtsades som om jag inte hörde och fortsatte gå. Signal efter signal gick fram hos Zayn, innan han tillslut svarade.
-Hello? sa han tröttsamt.
-Zayn, it's Alex. Please help me, i'm scared.
Jag kände en hand på min axel och av reflex vände jag mig om. Jag hann inte reagera innan jag kände en knytnäve i ansiktet och jag höll på att tappa balansen. Jag tappade min mobil och backade några steg. Det kändes som om det brann i mitt ansikte och jag tog ena handen på sidan av ansiktet. Jag kollade på Brenda, som stod med två andra killar i hennes ålder. Hon gick fram och stampade på min mobil som blev helt krossad.
-What the hell is your problem? fräste jag.
Hon kollade på mig och hånlog. Hon gjorde en gest med handen till killarna, som började gå mot bilen.
-Honey, my problem, is you.
Killarna började gå mot mig igen och dom höll nått i deras händer.
-If you try to run away, screm or fighting aginst, it will just be harder for you. sa hon och vände blicken mot killarna som var nära mig. Dom gick fram till mig och tog mina händer bakom min rygg. Jag försökte slingra mig ur deras grepp, men dom var för starka. Dom virade nått rep runt mina händer och knöt till hårt.
-What's your point with this?! You can't get away with this! You're just a big whore and you got no life! skrek jag till henne. Jag visste inte riktigt vad jag gjorde, jag kunde inte riktigt tänka klart. Hon bara sirrade på mig, hennes blick var kallare än is och om man kunde döda nån med bara blicken, skulle jag varit död.
-Come on, hurry! sa hon till killarna som stod brevid mig. Killarna tog fram som en sjal och började gå bakom mig.
-No, no please!! 
Dom tog den för min mun och knöt till där bak. Sen tog dom en till för mina ögon, vilket gjorde extremt ont. Jag försökte skricka och kämpa emot, men då fick jag ett till slag i ansiktet. Dom förde mig framåt medans jag gnällde och snyffta, vad skulle hända? Dom öppnade nån dörr och tryckte ner mig, och jag kunde konstatera att jag satt i bilen. Dom stängde dörren som var på min vänsta sida och allt blev tyst.

Visst var jag lite avensjuk, men jag lyckas ju alltid klanta mig. Han följde med henne till dörren där dom sa något till varandra innan dom kramades om länge. Dom släppte taget om varandra och kollade på varandra. Deras ansikten kom närmare varandra och tillslut möttes deras läppar och det högg till i mitt hjärta. Jag kastade mig i sängen igen och grävde ner huvudet i kudden. Det där borde vara jag. Inte Zayn.



Alexandras perspektiv:
Zayns mobil började ringa helt plötsligt, så vi avlutade snabbt kyssen. Jag släppte tagit runt Zayns nacke och han runt min midja. Jag kollade på han medans han tog upp mobilen ur fickan och läste på skärmen.
-Sorry. sa han och viftade lite med mobilen. Jag nickade och log mot han, och han gav mig en väldigt snabb kyss på munnen innan han vände sig om. Han svarade i mobilen och började gå mot deras hus och han var snabbt inne. Jag stod kvar och försökte tänka klart. Hade jag nyss kysst Zayn? Dörren bakom mig öppnades och ut kom Marie.
-Åh, hej Alex. Kom in!
Jag gjorde som hon sa och gick in och tog av mig jackan och skorna. Klockan var precis elva. Jag var rätt trött, så jag sa god natt till Marie och pappa som satt i soffan innan jag gick upp. Jag böt om till mitt nattlinne och styrde mina steg mot badrummet. När jag var klar gick jag och la mig i sängen. Jag hade fått ett sms medans jag var i badrummet, det var från Zayn, och han hade skrivit thanks for today babe :) and here's the picture with u and selena xx. Jag klickade på bilden och log. Bilden var perfekt. Jag svarade han innan jag la mig tillrätta och somnade snabbt med huvudet fullt med funderingar.

-Nej Stella, inte där! 
Jag sprang fram till henne där hon stod och klöste på soffan. Jag tog upp henne och gick iväg till hennes klösbräda och ställde henne där.
-Här får du klösa.
Jag gick tillbaks till soffan. Det var bara jag hemma just nu, pappa var på promenad och Marie var på nånting med jobbet. Jag hörde dörren öppnas och jag böjde mig fram för att kolla vem det var. In kom pappa med en starbucks mugg i ena handen och en tdining i andra.
-God morgon. sa han när han såg mig. Jag mumlade tillbaks god morgon till han också och satte mig tillrätta i soffan. Efter ett tag kom han in och ställde sig framför mig. Jag kollade upp på han eftersom han stod i vägen för tv:n, men hans blick menade att vi behövde prata.
-Vad?
-Vet du. Idag när jag gick i parken, gick jag förbi ett stånd som sålde tidingar. Och när jag går förbi, vet du vem jag såg då? På första sidan? Det här. sa han och höll fram tdiningen han kom med. Tidingen hette nått i stil med pappazzi och på första sidan var det jag och Zayn, när han höll armen runt mig, när vi var påväg mot resturangen. Under stod det "Zayn's secret love? 10 exlusive pictures!" och jag kunde knappt tro det. Jag tog tidingen och bläddrade igenom den tills jag kom till dom andra bilderna av oss. Dom var från när vi kom till resturangen och när vi gick därifrån.
-Oj då. sa jag och bet mig i läppen.
-Ja du, det kan man säga.
-Jag måste prata med han. sa jag och reste mig upp och började gå mot dörren. Jag kollade snabbt i spegeln när jag gick förbi, jag hade mjukiskläder på mig och håret som en bulle men jag var tvungen att prata med han. Jag tog på mig mina skor och gick ut mot deras dörr. Jag knackade på och ganska snabbt öppnades dörren. Det var Niall, som hälsade och kramade om mig innan jag gick in.
-Where's Zayn? frågade jag när jag hade tagit av mig skorna.
-He's still sleeping, but I think you can wake him up.
Jag nickade och började gå mot trappan. När jag gick förbi vardagsrummet märkte jag att Harry satt där och våra blickar möttes i någon sekund. Jag kollade snabbt fram igen och började gå uppför trappan mot Zayns rum. Jag knackade först men när han inte hade öppnat så gick jag in. Jag hade sett bilder på Zayn när han sov, men i verkligheten var han ännu sötare. Jag tog upp min mobil och tog kort på han.
-Zayn. It's Alex. sa jag och ruskade på han. Han var lika seg som jag på att vakna med efter ett tag hade han vaknat till. Hans frisyr såg lite rolig ut och jag kunde inte hålla mig från att skratta lite. Han fattade vad det var om, så han försökte se arg ut, men det gjorde bara att jag började skratta ännu mer. Sen kom jag på varför jag var här.
-Look at this. sa jag och gav han tidingen. Han kollade på bilderna innan han gav tidingen till mig igen och kollade på mig. Han hade en rynka i pannan och suckade lite lätt.
-Welcome to the world of famuos. sa han och putade till mig lätt och fnös.

Zayn och jag gick nerför trappan efter att vi hade suttit och pratat lite. När vi kom ner var Niall och Liam i köket och Harry och Louis i vardagsrummet och spelade nånting. Alla kollade upp när vi kom och jag började gå efter Zayn som gick mot köket. Jag såg i ögonvrån att det var nån som kom mot oss.
-Alexandra, we need to talk. Det var Harrys röst som var bakom mig och jag vände mig om.
-Yeah. sa jag och nickade och ett svagt leénde kom från Harry. Han vände sig om och började gå uppför trappan. Jag vände mig om och kollade på Zayn. Han såg lite förvirrad ut men jag log lite snett åt han innan jag också vände mig om och började gå uppför trappan. Vi satte oss i soffan där upp i vardagsrummet, som Liam och jag satt i första gången jag var här. Det var lite tyst i början och jag gjorde en gest mot han att han kunde börja prata. Han suckade djupt och kollade ner i marken och sedan upp på mig igen innan han började.

Zayn stannade bilen vid ett rödljus och kollade på mig.
-For two months, but we are going to be here in London sometimes and with our familys.
Han kollade sedan mor vägen igen och började köra eftersom det vart grönt.
-Oh, thats a long time. But where are we going now? frågade jag.
-That's a secret. sa Zayn log stort.



Zayns perspektiv:
Jag stannade bilen och Alexandra kollade sig fundersamt runt, men hon sa inget. Jag hoppade ur bilen och gick runt till hennes sida och öppnade dörren. Hon huttrade till när hon kom ut. Det var ju rätt så kallt och hon hade bara kläningen och en jacka till. Jag tog min arm över hennes axlar, för att värme henne lite, och sen började vi gå. När vi kom in på gatan resturangen var på stannade hon upp och kollade på mig med öppen mun.
-Are you kidding? sa hon och kollade på mig.
-No.
Hon tog sin hand för sin mun och började skratta lite.
-This, is just so crazy!

Alexandras perspektiv:
Zayn och gick gick på gatan och vi kom bara närmare och närmare resturangen. Han hade tagit med mig på bland den finaste resturangen i hela London. När vi kom in genom portarna stod det två vakter på varsin sida som tog våra jackor. Det kom fram en annan person som visade oss vägen mot vårat bord. När vi gick kollade jag mig runt. Alla var finklädda och dom flesta var runt trettioårsåldern, men det fanns både äldre och yngre. Jag fastnade på en grupp tjejer som satt i ett hörn och en tittade upp där jag kom. Kan det vara Selena Gomez? Det var iallafall väldigt likt.
-Here. sa den finklädde mannen och drog ut min stol och jag satte ner.
-Here are the menu and you can just call on me when you want to order.
Vi nickade och tackade och jag kollade på Zayn som satt mitt emot mig. Jag log och fnissade lite och kollade bort. Jag bestämde mig ganska snabbt för vad jag ville ha, jag tog en vegetarisk rätt såklart, det var nån fyllning i nått bröd och nån dressing som hette nått jätte konstigt, men det lät gott när man läste förklaringen. Zayn hade lite svårt att bestämma sig men han tog tillslut nån kyckling rätt. När vi hade beställt maten satt vi och pratade om allt möjligt, han var verkligen en lättsam person. Min mobil ringde och jag tog upp den och svarade. Det var Gustav som undrade vart jag var, han hade tydligen letat efter mig. Jag ljög och sa att jag inte kände mig så bra, man hörde att han blev lite besviken på rösten men vi sa att vi skulle ses nån annan dag. När jag avslutade samtalet såg jag att jag hade fått ett sms från Moa, hon bad om förlåtelse och ville att vi skulle bli vänner igen, vilket var en enorm lättnad. Såklart ville jag det, så jag svarade henne innan jag och Zayn började prata igen. Jag såg i ögonvrån att det kom någon mot oss och när personen var bara några meter från oss tittade jag upp på den. Herregud, det var verkligen Selena Gomez och hon var verkligen så snygg! Hon går förbi vårat bord och jag vände mig snabbt om. Hon gick och pratade med någon som jobbade här och jag vände mig om igen.
-Oh. My. God. It's Selena Gomez! Tjöt jag tyst till Zayn. Han bara skrattade lite och han kollade bakom mig. Jag vände mig om och såg att hon är påväg hit igen. Okej, andas Alex, andas.
-Hi Selena. sa Zayn och log mot henne. Jag slutade andas ett tag där.
-Oh, hi Zayn. How are you?
Hon stannade framför vårt bord och kollade mot Zayn och log.
-I'm good thanks, how about you?
-Yeah, I'm good. Have a nice night.
-Thank you, and before you go, can you take a picture with my friend Alexandra? Han gjorde en gest mot mig och hon kollade mot mig och log. Jag fick komma på mig själv och log tillbaks.
-Sure!
Zayn tog fram sin mobil och jag ställde mig upp brevid henne. Hon tog sin arm vid min midja som dom flesta gjorde och jag log stort.
-So, done! sa Zayn och Selena släppte mig. Innan jag gick och satte mig kramades vi snabbt om och vi sa hej då till varandra och jag satte mig ner igen. Hela jag skakade och jag var tvungen att dricka för att lugna ner mig. En kypare kom fram med vår mat och bådas såg underbara ut. Jag var fortfarande i lite chocktillstånd när jag började äta men när vi började prata om annat blev allt normalt igen.
Maten var underbar och tiden bara flög iväg med Zayn. Vi pratade och skrattade hela tiden, det kändes som vi hade känt varandra jätte länge.
-Oh no. sa Zayn när han kollade på sin mobil. Han sträckte över sin mobil och först visste jag inte riktigt vad jag skulle kolla på, sen insåg jag att klockan var tio i elva, och jag var tvungen att vara hemma klockan elva.
-Hello. I'm sorry, but the resturant is going to close eleven o'cklock.
Det var en man som stod vid vårat bord, vi bad att få notan och han gick iväg. Vi började resa på oss och då kommer han med notan. Zayn tog den och började lägga sedlar i den.
-How much did it cost? frågade jag Zayn, eftersom han bara la i sedal, han sa att han skulle betala mig, fast jag inte ville.
Han mumlade nått som jag inte hörde innan han gav den tillbaks till kyparen och kollade på mig. Vi började gå mot dörren och fick våra jackor av vakterna, innan vi gick snabbt mot bilen.

Harrys perspektiv:
Jag skypade med mamma medans jag satt i min säng i mitt rum. Jag ska jag dit ju Söndag, och Alex också, fast vi får väl se hur det blir med det. Jag hörde en bil utanför så jag sa hej då till mamma och avlsutade samtalet innan jag gick fram till mitt fönster som ledde ut mot gatan. Då såg jag Zayns bil stanna och ut kommer Zayn och Alex. Visst var jag lite avensjuk, men jag lyckas ju alltid klanta mig. Han följde med henne till dörren där dom sa något till varandra innan dom kramades om länge. Dom släppte taget om varandra och kollade på varandra. Deras ansikten kom närmare varandra och tillslut möttes deras läppar och det högg till i mitt hjärta. Jag kastade mig i sängen igen och grävde ner huvudet i kudden. Det där borde vara jag. Inte Zayn.

-Hi, did I forget something again? sa jag och skrattade lite. Men han såg bara ganska allvarligt in i mina ögon.
-Yes. You did. This. sa han och närmade sig och nu vi stod nu väldigt nära varann. Jag bakade några steg och han föllde med, fortfarande väldigt nära. Han stängde dörren bakom sig och men hade fortfarande sin blick djupt nerborrade i mina ögon. Precis när jag skulle säga nått, pressade han sina läppar mot mina.



Alexandras perspektiv:
Jag vart som förstelnad och chockad när Harry började kyssa mig. Han drog sig undan och kollade på mig. Jag kollade bara på han och skakade lätt på mitt huvud. Varför gjorde han så? Jag hörde en bil köra upp på uppfarten och fast det var svårt att slita sig från han, så klarade jag det och sprang till köksfönstret och kollade ut mot uppfarten. Där stod det en taxi och ut kommer Marie och pappa. Jag springer till ytterdörren där Harry står fortfarande och kollade bara på mig. Jag öppnade dörren snabbt och kastade på mig några skor som var i hallen, innan jag sprang ut och kramade om dom. Jag hjälpte till att bära och pappa och Marie gick före mig in. Men när jag kom in var Harry inte där. Så jag vände mig om och ser Harrys ryggtavla innan han öppnar deras dörr och går in.

Jag satt inne på mitt rum och försökte plugga, men i mina tankar var det bara Harry. Jag hade funderat på om jag skulle skicka nått sms till han, men vågade aldrig. Jag behövde komma andra tankar, så jag började tanka ner alla mina bilder från min mobil till datorn. När alla bilder var klara valde jag ut tre stycken som jag skulle rama in, dom som jag har på mitt nattduksbord. Jag tog tag i dom och började ta ut bilderna. Den på Harry och mig la jag i en låda och det på Kevin och mig likaså. Men det kortet, på Linnea och mig, rev jag sönder i bitar och kastade i papperskorgen. Jag tog också ner alla One direction posters, nu var dom som mina bästa vänner, så det kändes lite fel att ha kvar dom uppe, men jag la dom också i lådan som jag sedan ställde på en hylla i min walk in closet. Bilderna, som jag skulle rama in, var på Moa och mig, en när jag spelar fotboll och en på Louis, Zayn och jag när vi gör grimaser. Jag skrattade åt bilden när jag ramade in den, vi såg verkligen sjuka ut!

Jag kände en tyngd mot min mage och jag öppnade ögon snabbt och kollade vad det var.
-En katt?! sa jag högt. Varför hade jag en katt på mig? Jag kollade runt i mitt rum och såg att Marie och pappa stod i dörröppningen och log.
-Den är din, det är en tjej och hon är fyra månader gammal. sa Marie och log mot mig.
-Herregud! Åh tack så jätte mycket!
Jag satte mig upp och tog henne i famnen. Hon var vit/orange färgad och jag döpte henne direkt till Stella. Dels för att jag älskade det namnet, och för att det betyder stjärnan på latinska.


-Vad söt hon var! utbrast Moa när vi kom innanför dörren, då hon såg Stella. Vi skulle fixa oss hemma hos mig till festen ikväll som var om tre timmar, klockan nio. Vi gick upp på mitt rum och kollade först lite på tv, men sen börjadee vi fixa oss. Jag satte på mig min ganska korta kläning som jag köpte nyligen och kollade mig i spegeln.
-Den där var ju skit snygg Alex! sa Moa och busvissla.
Hon böt också om till sin klänning, och hon började sminka sig medans jag började platta håret.
-Alexandra! Kom ner nu! ropade Marie nerifrån.
Moa och jag kollade bara på varandra innan jag sprang ner. När jag kom ner för trappan ser jag att det är killarna och jag biter mig i läppen. Var dom tvunga att komma just nu? Moa får absoult inte se dom!
-Wow! Where are you going? sa Louis och log stort.
-To a party. sa jag och kollade ner i marken men lyfte snabbt blicken igen när jag hörde fotsteg i trappan. Jag vänder blicken mot trappan och ser Moas ben och snart hela henne. Jag kollade snabbt mot killarna och mimade fuck medans jag blundade. Jag vände mig om mot Moa som såg väldigt förvirrad ut.
-What is this? stammade hon fram och gjorde en gest mot killarna.
-You lie to me. You said you hasn't meet them, and you're a fan. W-why?
Jag kollade på Moas förvirrade ansikte och visste inte riktigt vad jag skulle säga.
-So you're a fan?
Det var Harry och jag kollade mot han och vi fick ögonkontakt. Jag kollade bort och kände tårarna bränna. Då hörde jag dörren öppnades och jag kollade mot killarna och ser att Harry går med raska steg ut.
-Harry! Jag ropade på honom medans jag gick fort mot dörren och ut där jag ser han.
-Please, stop!
Det snöade väldigt mycket, typiskt. Han stannade och vände sig om och vi stod ungefär fem meter ifrån varandra.
-Why? Can I trust you now? After this?
-What? Why can't you?
Han skakade bara på huvudet innan han vände sig om igen och började gå mot deras dörr.
-Harry. viskade jag nästan ut. Louis, Niall och Liam gick förbi mig mot deras dörr och Niall vände sig om och mimade sorry och ryckte på axlarna innan han gick in genom dörren med dom andra. Jag känfr ett grepp om min arm som drog mig in i vårt hus igen. Och jag kände igen det greppet, det var Zayns. När vi kom in stod Moa och satte på sig jackan och skorna innan hon gick ut. När hon gick förbi mig så ignorera hon mig helt. När hon hade gått lutade jag mitt huvud mot hans bröstkorg.
-Do you hate me too? frågade jag.
-No. Are you still going to the party?
Jag suckade och skakade på huvudet.
-Can I take you to a dinner on a resturant? If you don't have already eat? And where's you dad and Marie?
Zayn ville bjuda mig på middag. Bara mig. Jag log stort och rätade på mig.
-Oh, sure, I haven't eat and it would be great. Marie and my dad are at the market.
Just när vi pratade om dom kommer dom in genom dörren med matkassar i händerna.
-Hello! sa pappa och kollade på Zayn och mig lite förvånat.
Vi hälsade på dom och då frågade pappa vart Moa var, och jag sa bara att det blev ändringar och att jag och Zayn skulle ut och äta istället. Han var lite skeptisk till det först, men gav sig sedan när Zayn sa att han körde mig hem säkert sen innan klockan elva.

-Why were you guys in my house before? frågade jag Zayn när vi satt i bilen.
-We should just say that we are going to a tour, the first consert is next weekend, here in London. Then we are going to different citys and some other countrys.
-For how long?
Zayn stannade bilen vid ett rödljus och kollade på mig.
-For two months, but we are going to be here in London sometimes and with our familys.
Han kollade sedan mor vägen igen och började köra eftersom det vart grönt.
-Oh, thats a long time. But where are we going now? frågade jag.
-That's a secret. sa Zayn log stort.

Jag hade några nya förfrågningar som jag kollade igenom, sen skulle jag kolla vilka som var online. Och högst upp, var Linnea. Jag funderade på om jag skulle ringa henne. Jag gick in på hennes profil och tog pilen över Ring Upp. Skulle jag trycka? Mitt block åkte nerför sängen och jag böjde mig ner efter det. Och när jag sätter mig tillbaks och kollar på skärmen, står det Ringer upp Linnea.



Alexandras perspektiv:
Jag stirrade på skärmen och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Men efter några sekunder avbröts samalet eftersom hon inte svara och jag andades ut. Gud vad töntig jag var. Jag tog upp internet och började leta fakta då det plingar till och jag ser att jag har fått ett meddelandande från Linnea på Skype, där hon skrev:
hej alex. jag har tänkt på oss, och båda vi har förändrats. du bor i ett helt annat land, långt från mig, och du har fått nya vänner, likaså jag. så jag tror det är bäst som det är nu. men när det var du&jag, var den bästa tiden i mitt liv, så tack för det. kram, din linnea.
Jag kände en tår rann ner för kinden men struntade i att torka bort den. Jag väktes i tankarna när det plingade på dörren och jag hoppade ur sängen och sprang ner. Utan att tänka mig för öppnade jag dörren och möttes av ett förvånat ansikte.
-Wow, Alex, what is it?

Harrys perspektiv:
Jag satt i soffan med Alexandra lutandes mot min axel. Hon berättade vad som hänt för mig, så jag var bara ett stöd. Efter ett tag, när vi hade pratat var jag tvungen att gå, och hon behövde plugga. Varför jag kom hit var egentligen bara för att hon hade ett armband som hon hade tappat i min bil som jag hittade.
Vi kramades hej då och jag ut. Inte denna gång heller blev det, inte denna gång.

Alexandras perspektiv:
Efter att jag pluggat klart gick jag och gjorde mig iordining innan jag kröp ner i sängen och somnade snabbt, med Harry på tankarna.

Jag vaknade av det irriterande ljudet av väckarklockan. Jag låg kvar lite i sängen efter att alarmet gått men gick sedan upp. Idag skulle bli en bra iallafall. Idag, klockan tolv släpps biljetterna till One directions konsert här i London som jag och Moa ska gå på, så då när vi har lunchrast ska vi hem till mig och köpa biljetter så snabbt som möjligt. Efter skolan ska jag ut och träna och ikväll ska pappa och Marie hem. Jag kollade på klockan och insåg att jag var sen, igen, så jag fick springa till bussen, men jag är ju van med det.

11:56. Jag och Moa kollade nervöst på varann. Vi ville ha så bra platser som möjligt.
-Jag måste verkligen kissa. sa Moa och kollade på mig.
-Men skynda dig då, du har ungefär tre minuter på dig.
Hon sprang iväg och jag kollade efter henne, och hon var snabbt tillbaka.
-Ska vi filma? frågade jag.
Hon nickade och jag satte på min webb kamera och klockan slog 12:00 och för en sekund slutade vi andas innan vi fick panik och skrek vart jag skulle trycka, men klockan 12:03, hade vi beställt två platser, bland dom första raderna.
Vi åt också hemma hos mig, vi lagade pasta med köttfärs fyllning till Moa och nån spenat liknande till mig, det vart faktiskt väldigt gott. Sen gick vi tillbaks till skolan, eftersom vi hade tid. Resten av dagen flöt på bra, och jag satt nu och knöt mina joggingskor. Det skulle bli skönt att springa igen. Jag stretchade innan jag gick ut och satte på musik och proppade in mina hörlurar.

Jag hade joggat i trettio minuter och var påväg hem nu. Det var inte jätte kallt idag faktiskt.
-Alexandra!
Jag hörde nån ropa mitt namn i bakrunder så jag tar ut mina hörlurar och kollar mig omkring.
-Alex här!
Jag kollar åt höger och där kommer Gustav.
-Hej du. sa jag och log åt han. Han var grymt snygg!
-Så du är ute och springer, ser jag.
Jag nickade till svars.
-Gustav!
Man hörde en ljus tjejröst ropa hans namn och vi båda kollade vart det kom från, och framför oss kommer tre tjejer, och dom såg hur snygga ut som helst. Fast dom hade mycket smink och var lite allmänt fake. Men dom liknade verkligen modeller, och där står jag, svettig och anfådd med munktröja och och mjukisbyxor. Hon som stod i mitten, som hade ropat på han, kollade lite snett på mig och mötte hennes blick. Och det var inte en så glad blick.
-Ah men vi ses. sa jag och kollade på han.
-Ja, det gör vi. Ha det bra.
-Vänta, är du Alexandra, den nya tjejen? sa hon i mitten.
-Ja.
-Jag heter Olivia, och det här är Wilma och Paula. sa hon och visade med handen vilka dom var.
-Du är bjuden på min fest imorgon. Den kommer bli stor, och du kommer ångra dig om du inte kommer.
-Men jag kommer. sa jag och försökte le, men fick bara en blick och ett snabbt fake leénde tillbaks från henne.
-Då ses vi.
Hon tog ett steg mot mig, och först trodde jag hon skulle krama mig, men hon tog sitt huvud brevid mitt öra och viskade låt Gusta va, annars blir det inte så kul för dig. Hon drog sig tillbaks och jag kollade bara på henne innan jag kollade på Gustav som kommer med en arg blick mot henne. Jag kände att för varje sekund jag var här, vart det bara spändare och spändare. Så jag började jogga iväg och var snart hemma. Jag öppnade dörren och gick in. Känslan man har nu är osägbart härlig! När jag började knyta upp mina skor knackade det på dörren. Jag öppnar och där står Harry.
-Hi, did I forget something again? sa jag och skrattade lite. Men han såg bara ganska allvarligt in i mina ögon.
-Yes. You did. This. sa han och närmade sig och nu vi stod nu väldigt nära varann. Jag bakade några steg och han föllde med, fortfarande väldigt nära. Han stängde dörren bakom sig och men hade fortfarande sin blick djupt nerborrade i mina ögon. Precis när jag skulle säga nått, pressade han sina läppar mot mina.

Och om vi har tur, kanske kan min pappa fixa Meet and greet biljetter, för han känner massa såna snubbar.
Jag log stort mot henne, innan jag vände huvudet mot vänster och kollade på husen vi gick förbi. Jag började tänka lite på det hon sa. Om, om hennes pappa nu kan fixa såna biljetter, då...
-Alexandra! Akta dig för bilen! ropade Moa och jag vände huvudet mot vägen igen och hann se en tutande bil som kommer körandes mot mig.


Alexandras perspektiv:
-Asså fattar du hur nära det där var eller! Bilen var bara några millimeter från dig! Helt sjukt!
Moa knuffade mig lätt och skrattade.
-Välkommen till min vardag! sa jag och hånlog mot henne.

När vi var framme kunde jag knappt tro det. Moas hus var som ett slott, verkligen, med två ferrari bilar på uppfarten. Och jag trodde dom var endå en ganska normal familj, men verkligen inte! När man kom in kunde man inte fatta att nån bodde här, allt var så himla städat och snyggt! Hennes mamma kom och hälsade på oss, hon hade bakat bullar som vi fick. Det kom också en liten, vit pudel fram och hälsade på oss, som Moa berättade hette Kingen. Hon visade mig resten av huset innan vi gick in på hennes rum. Och jag sa att Zayns rum var stort. Det här var minst lika stort, med balkong och eget badrum som hon hade bara en dörr emellan.
-Du. Ta inte det här på fel sätt, men jag trodde ni var liksom, en normal familj. Ni är ju liksom...
-Stenrika. fyllde hon i och jag nickade att det var det jag tänkte säga.
-Min pappa reser nästan jämt i världen, mamma är hemma fru och sen har jag två systrar som är nitton som bor här, och en som är tjugoett som bor i New York. Jag vill liksom, inte skryta om pengarna. Såklart skulle jag kunna gå runt med bara märkeskläder och sånt, men jag vill vara ganska äkta. Sen, vill dom flesta ha mig bara för det här, och ännu mer om jag visar det. Men du verkar inte vara en som person, så jag tänkte att jag kunde visa dig, mitt riktiga jag, ungefär. Min släkt är väldigt, rika och mäktiga hela högen. Jag heter ju Moa Von Trander Bennson.

Harrys perspektiv:
Jag trummade med fingrarna på ratten till musiken medans jag satt och körde min bil. Jag var påväg hem från Anton, en god vän sedan länge tillbaks. När jag började närma mig huset såg jag Alexandra gå på vägen. Hon vände sig om när jag kom och hennes hår fladdarde i vinden. Jag sänkte musiken och veva ner vindrutan.
-Are you going home? frågade jag henne.
Hon nickade och jag gjorde en gest att hon skulle hoppa in i bilen.
-Thanks! sa hon och log stort när hon hade hoppat in i bilen.
Jag började köra iväg och vi var snart hemma. När vi hade klivit ur bilen började Alexandra gå mot hennes dörr. Men jag ville säga en sak till henne. Det är nu eller aldrig.
-Alex, I wonder, If you want to go with me and meet my family in Holmes Chapel, at this weekend? Friday?
Hennes ansikstutryck förändrades, först till chockad, sen till lite förtvivlad.
-Eh. On Friday. I can't on Friday. I'm going to, a party. sa hon och kollade bort en sekund innan hon kollade på mig igen och bet sig i läppen.
-But, Sunday? You know, it's nothing big, just a dinner. Like friends. Old friends.
Åh vad dumt det här blev.
-Yeah, sure. On Sunday, that's would be fun!
Nu log hon stort och jag log tillbaka innan hon vände sig upp och gick till dörren och låste upp och gick in.

Alexandras perspektiv:
När jag kom in var det mörkt i hela huset. Så jag gick runt och tände lite och satte på musik. Jag bestämde mig för att göra en sallad. Jag öppnade kylskåpet och tog det som gick. Tomat, gurka, sallad och lite sånt, och till det gjorde jag en dressing som är väldigt god och enkel.
När jag var klar med den gick jag upp på mitt rum och satte på datorn. Jag tog fram mitt block från skolan, jag skulle hitta fakta om vad Afghanistans invånare hade för åsikter om rättvisa. När jag precis tog upp internet kom min Skype automatiskt upp. Jag hade några nya förfrågningar som jag kollade igenom, sen skulle jag kolla vilka som var online. Och högst upp, var Linnea. Jag funderade på om jag skulle ringa henne. Jag gick in på hennes profil och tog pilen över Ring Upp. Skulle jag trycka? Mitt block åkte nerför sängen och jag böjde mig ner efter det. Och när jag sätter mig tillbaks och kollar på skärmen, står det Ringer upp Linnea.

Efter några sekunder skulle jag ta upp huvudet igen. Jag försökte ta upp hvudet över ytan igen men gled bara ner. Jag kände snabbt på min arm med min andra arm och kände att jag var slank som en ål. Jag kände paniken komma och jag började sprattla med mina ben och armar för att försöka ta mig upp. Mitt syre började ta slut kände jag, ska det verkligen sluta såhär? För en sekund fick jag upp en bild av en person i mitt huvud. Min mamma.



Harrys perspektiv:
-So what we go out, that's how it supposed to be, living young, and wild, and free!!
Vi satt i bilen påväg hem och hade musik på högst volym och sjöng med. Paul, som körde, sänkte ljudet när han körde in på vår gata.
-What the... sa Louis och kollade ut genom fönstret.
-What is it man? sa Niall.
Han hann aldrig förklara innan Paul stannade bilen och vi hoppade ut.
-Oh. An ambulance? sa Zayn.
-It's to Alex house! sa jag och började gå mot deras dörr med raska steg. Jag knackade på, men det var ingen som öppnade, så jag öppnade och gick in. Jag halv sprang runt på undervåningen då jag hör någon gå i trappan. Jag springer dit, och nerför trappan kommer två ambulanspersoner och med Marie efter sig.
-Marie, what have happend? sa jag och kollade på henne, och hon såg ganska lugn ut.
-It's ok. You can talk to her self, she's upstaris. I'm coming soon.
Jag joggade upp för trappan och där satt hon, i sin säng i hennes rum.
-Alex!

Alexandras perspektiv:
-Harry! jag log mot han och ställde mig upp och började gå mot han.
-What? stammade han fram.
Jag berättade allt. Marie hade kommit i sista sekund, hon skulle bara se hur jag hade det. Då hade hon hittat mig i badkaret, under ytan, utan att röra mig. Hon hade tagit upp mig, ringt ambulans och fått mig att andas igen.
-You're crazy. How many times in your life have you almost die? sa Harry och skakade på huvudet.
Jag ryckte på axlarna och fnös.
-Eh, I'm sorry. sa Harry med en intensiv blick mot mig.
Jag kollade på han med en förvånad blick.
-For that I say before.
-Oh. No, it's all right.
Man hörde fotsteg som kom närmare och sedan stannade, och vid min dörr står dom andra killarna. Vi pratade ett tag, sen kom Marie och sa att hon skulle åka tillbaka till sjukhuset. Klockan hade blivit rätt så mycket, så killarna gick hem till sig, och Marie åkte tillbaka till sjukhuset.
Jag värmde lite rester till kvällsmat och satte mig framför tv:n och åt och satte på en film, Ps I love you.
Mitt i filmen ringde Moa och jag fick berätta allt, ska bli kul att träffa henne imorgon igen.

*Ring* *Ring* *Ring*
Jag öppnade mina ögon och sträckte mig mot min mobil som låg på bordet.
-Hallå?
-Sa inte du att du skulle komma idag eller?! Vart är du Alex? Vi har börjat.
Det var Moa.
-Fan! Jag kommer om en halv timme!
Jag hade lyckas somna i soffan, och jag hade mitt alarm i mitt sovrum. Jag kastade mig upp ur soffan och sprang upp till mitt rum. Som tur var hade jag redan lagt fram kläder vad jag skulle ha på mig idag. Efter att jag satt på mig kläderna, satte jag upp håret i en tofs, drog några drag med mascaran och sen sprang jag ner. Jag tog en macka i farten innan jag börjar springa ut till busshållsplatsen. Det var rätt kallt, snön låg som ett täcke över London, vilket var väldigt fint! Jag tog upp min mobil och kollade klockan. Jag hade börjat för tjugo minuter sen. När jag kom fram läste på jag skylten. Nästa buss skulle komma om tjugo minuter. Jag svor tyst för mig själv och funderade på vad jag skulle göra. Jag satte i mina hörlurar i öronen och satte på lite musik. Den här dagen kunde knappt bli värre.

När jag kom till skolan fick jag ju hundratals frågor. Vart jag hade varit, varför jag hade ärr och så vidare. Och jag fick nog berätta att jag hade varit med i en bilolycka minst trettio gånger.
Skoldagen flöt annars på, och Moa och jag gick nu på vägen hem till henne. Vi pratade rätt mycket och skrattade, det behövde jag. Hon hade också skaffat hårförlägning, så nu hade hon långt, blont hår.
-Men du, juste! Jag måste berätta två viktiga saker. För det första ska Olivia ha en stor fest på Fredag, och då menar jag verkligen stor! Typ halva London kommer. Jag tänkte om vi kunde gå på den?
Jag nickade, det skulle bli väldigt kul.
-Och sen, har du hört, att igår gick One direction ut med att dom ska ha en konsert!
Hon tjöt och hoppade runt.
-Och jag vill verkligen träffa dom, det hade varit en dröm! Har du träffat dom?
-Nej. Men det skulle varit riktigt kul.
Det var hårt att behöva ljuga för henne, men jag hade inget val helt enkelt.
-Men då kanske vi kan gå? Biljetterna släpps på Torsdag och konserten är nästa helg. Och om vi har tur, kanske kan min pappa fixa Meet and greet biljetter, för han känner massa såna snubbar.
Jag log stort mot henne, innan jag vände huvudet mot vänster och kollade på husen vi gick förbi. Jag började tänka lite på det hon sa. Om, om hennes pappa nu kan fixa såna biljetter, då...
-Alexandra! Akta dig för bilen! ropade Moa och jag vände huvudet mot vägen igen och hann se en tutande bil som kommer körandes mot mig.

-Oh my god. Alex! ropade jag ganska tyst och ökade takten.
Hon kollade på mig med en hjälplös blick, men tårarna rinnandes från kinderna och om jag såg rätt, så började hon vingla lite. När jag var ungefär fem meter ifrån henne, då hände det.
-Alex! skrek jag men det var försent. Hon föll tungt ner till golvet.



Alexandras perspektiv:
Jag vaknade med ett ryck och satte mig upp i sängen. Jag andades fort och såg mig omkring.
-Alexandra. That it easy. I's just me, Zayn.
Han stod vid min sida av sängen och gav mig en lång kram. Som en blixt kom alla minnen tillbaka och jag släppte taget om Zayn och kollade på han.
-Zayn, where's my dad? sa jag ganska stressigt och med gråten i halsen.
Just då kom det in en sjuksköterska i rummet och skulle kolla hur jag mådde.
-I'm fine, but I want to go to my dad.
Och efter ett tag fick jag min vilja igenom och jag och Zayn började gå mot hissen. När hissen kom var den helt tom. Vi gick in och tryckte på våning tre. Akuten. Det var därför jag svimmade, när hon sa att pappa låg på akuten, för det gjorde han inte förut. Varför vet jag inte, hon hann aldrig berätta så långt. Dörren öppnades och vi styrde våra steg mot receptionen och frågade vart han låg.

Jag kastade mig i pappas famn och tårarna strömmade ner för mina kinder. Det var bara vi två i rummet, för jag ville vara ensam med han en stund.
-Jag är så ledsen pappa! min röst skar sig, men det spelade ingen roll. Vi släppte taget om varandra och jag satte mig vid hans säng kant, fortfarande gråtandes.
-Du, lyssna på mig. Det kommer gå bra. Okej?
-Allt är mitt fel! Jag började gråta ännu mer nu. Jag försökte torka bort mina tårar med hjälp av mina händer.
-Nej gumman, det är det inte. Du måste gå vidare. Allt kommer bli bra. Pappa log mot mig och jag föröskte le tillbaka men det såg nog mest ut som en grimas. Vi pratade om vad som hade hänt, och det visade sig att han hade börjat blödit jätte mycket inatt, så dom fick operera, och då visade sig att han hade ett stort magsår. Så han måste äta piller varje dag, i minst tio år. På grund av mig.
-Men vi lever, eller hur? Och hur är det men grabbarna, är dom snälla mot dig?
-Ja, det är dom. Dom är underbara. Det var den första meningen på ungefär en halv timme som min röst inte skar sig.
-Zayn står här ute och väntar på mig så jag tror jag måste gå. Vi kramades om och sa hej då, fast jag ville aldrig säga det.
-Och du Alex. Gå till skolan imorgon, så du får annat att tänka på, okej?
Jag nickade till han och log innan jag öppnade dörren och gick ut där jag möttes av Marie och Zayn. Marie och jag kramades bara om innan jag gick med Zayn mot utgången. Jag fick också hemmanyckeln av Marie, så jag kunde komma in i vårt hus och sova där.

Nialls perspektiv:
Min mobil pep till och jag kollade på den. Jag hade fått ett sms av Zayn som jag läste.
-Alex and Zayn are on the way home now. And yeah, you all ready know why, but can't we do a yummy breakfast to them? And to us, of course! Jag kollade på Harry och Louis som satt i soffan framför tv:n och dom instämde. Vi reste oss upp och Harry och Louis sprang iväg, dom hade väl nån tävling vem som skulle komma dit först. Jag skrattade bara åt dom och när jag gick förbi trappen ropade jag på Liam som fortfarande sov. Jag sneglade på klockan och såg att hon var halv elva. Så vi var rätt tidigt uppe idag ändå. Idag klockan tre ska vi till nån radiostation och efter det ska vi träffa våra manager. När jag kom in i köket var Harry och Louis redan igång och jag hörde Liams fotsteg bakom mig. Jag frågade vad vi skulle laga och förklarade snabbt för Liam.
-My professional pancakes with Harry's awesome jam. Louis log stolt innan han fortsatte göra smeten och snart var vi alla med och fixade.

Alexandras perspektiv:
När vi kom hem till killarna hade dom lagat väldigt goda pannkakor och nån slags sylt. Det var hur gott som helst! När vi hade ätit klart var klockan tio över tolv. Vi bestämde att vi skulle hem till mig och köra Wii. Först körde vi Super Mario och sen ett spel när man ska dansa. Och det var väldigt länge sen jag hade skrattat så mycket! Jag filmade en gång när Louis körde mot Niall, och sen la han upp den på Twitter. Efter ungefär tio minuter trendadde the carrot king dance 2 the beat och sen kollade vi på några Two and a half men, eftersom jag hade hela boxern.
-Oh jisses! We are going to be on the radio station in half an hour! Paul is on the way now! sa Zayn som hade sin mobil i handen. Nu vart det fart på alla och dom började gå mot hallen, där dom sa hej då till mig och gav mig en kram. Zayn viskade i mitt öra när han kramade mig och frågade om jag skulle klara mig. När vi hade släppt taget nickade jag till han och log, och han besvarade det.
När alla hade gått utanför dörren stod jag kvar utan att röra mig. Jag hörde en bil köra förbi och stanna så jag sprang till fönstret i köket och kollade vilken bil det var. Ut ut bilen kom Paul som såg rätt så stressad ut. Killarna kom ut till bilen och hoppade in. När dom hade kört iväg gick jag upp på mitt rum och kastade mig i sängen. Jag bestämde mig för att jag skulle ta ett långt, skönt bad och tvätta håret, eftersom det var ett tag sen. Jag hade fortfarande på mig Nialls One piece, med en slarvig fläta i håret. Jag gick mot Maries och pappas badrum eftersom dom hade badkar och skruvade på vattnett. När det nästan var fullt tog jag av mig kläderna och smörjde in mig i nått som det stod att man kunde smörja in sig på innan och kröp ner. Jag doppade huvudet under vattnet i bara nån sekund. Men jag tyckte det var rätt skönt faktiskt. Man liksom, försvann för ett litet tag. Glömde verkligheten. Jag provade igen, men nu lite längre. Jag tog huvudet över ytan igen och skrattade lite. En sista gång, tänkte jag. Jag tog huvudet under vattnet igen och öppnade ögonen under ytan. Efter några sekunder skulle jag ta upp huvudet igen. Jag försökte ta upp hvudet över ytan igen men gled bara ner. Jag kände snabbt på min arm med min andra arm och kände att jag var slank som en ål. Jag kände paniken komma och jag började sprattla med mina ben och armar för att försöka ta mig upp. Mitt syre började ta slut kände jag, ska det verkligen sluta såhär? För en sekund fick jag upp en bild av en person i mitt huvud. Min mamma.

Radion var på men vädligt tyst. Jag höjde och hörde att det var LMFAO-sexy and I know it. Jag höjde väldigt högt och sjöng med och det skakade i bilen av basen. Pappa skrattade bara åt mig där jag satt och sjöng och dansade i stolen. Han kollade en till gång mot mig, men lite för länge. För en sekund var det ljust och nån tutade, innan allt tog tvärsstopp och jag flög fram med ett stort ryck.



Alexandras perspektiv:
-Hör du mig? Kan du ge mig några tecken på att du hör mig?
Jag öppnade mina ögon sakta och började snyfta. Vad hände? Och vart är jag?
-Har du ont nånstans?
Jag kollade på personen framför mig. Allt var suddigt och jag greps av panik. Är jag död? Jag kände nånting mot min arm och kollade på den och försökte urskilja nånting. Men väldigt fort kände jag mig sömnigare och mina ögonlock föll sedan ihop.

Liams perspektiv:
-Come  on Lou!! ropade jag medans han körde fifa mot Harry. Det var jag och Louis i ett lag och Zayn, Niall och Harry i det andra.
-Yeah!! skrek vi båda när matchen var slut och Louis vann. Vi hoppade runt och dom andra bara skratta. Vi satte oss ner och jag tog speldosan och skulle börja spela mot Niall. En lätt match.
-Get ready to lose! sa jag till Niall och puttade han löst.
-In your dreams! skrattade Niall och puttade mig, fast lite hårdare än mig.
Det började knacka nån på dörren. Väldigt snabbt, typ stressande. Jag kollade på dom och dom såg lika förvirrade ut som mig. Jag hoppade upp från soffan och började halvspringa mot dörren med Zayn hack i häl. Jag öppnade dörren och där står Marie.
-Alexandra and Micke! fick hon fram och jag insåg att hon såg helt förstörd ut. Hon var vit som ett spöke med rödgråtande ögon. 
-W-what? sa jag och snart kom dom andra killarna. Hon gick in och stannade i hallen. 
-They were in a car accident. They are at the hospital now. Can someone drive me to the hospital?! hon tog handen för munnen och började gråta igen.
Alla kollade förtvivlat på varann.
-I can drive. sa jag bestämt.
-Lou, where is the car key? Niall, you can come with me. You other, stay here. I call you when I know something. Alla nickade och Louis sprang efter nycklarna och Zayn gav mig min jacka. Han gav även sin till Marie som inte hade nån och jag hjälpte henne att sätta på sig den.
Vi joggade ut till bilen och det snöade. Jag hoppade in vid förarsätet och Niall hjälpte Marie in. Stackars henne. Niall hoppade snabbt in och jag körde iväg i rasande fart.

När vi snart var där bad jag Niall att ringa Paul och berätta allt. Jag svängde in där det stod sjukhus på en skylt och stannade bilen utanför. Niall hoppade ut och hjälpte Marie ut och började snabbt gå mot ingången medans jag parkerade bilen.

Alexandras perspektiv:
Jag stirrade upp mot det vita taket. Jag hörde fotsteg komma mot mig men jag hade fast blicken på en svart liten prick i taket.
-Alexandra!
Jag vände blicken till vänster där fotstegen kom från. Niall. Han kom fram till min säng och kramade mig länge. Jag vände blicken mot taket igen, utan att röra nånting annat. Hela min hjärna var som ett stort, segt tuggumi. Jag började sjunga, väldigt tyst så jag kunde knappt höra det själv, det var mest mina läppar som rörde sig. The sun goes down. The stars come out. And all I count. Is here and now.

Nialls perspektiv:
Medans jag kramade om Alexandra så började hon sjunga väldigt tyst. Hon var som förstelnad och jag släppte greppet om henne och kollade på hennes såriga ansikte och sedan på hennes kropp som hade några nålar som ledde till olika slangar som ledde till maskiner. 
-Alexandra. Alex, what is it? Please, say something! jag vart orolig och kollade mig runt i rummet. Jag sprang ut från hennes rum och då ser jag Liam i korridoren. Jag vinkar till han och han börjar jogga.
-Where's Marie? frågade han mig lite anfått.
-She's with Micke.
-How are they? han riktade huvudet till Alexandra som låg och kollade upp mot taket och man såg bara att hennes läppar rörde sig lite.
-Excuse me. Are you relatives till Alexandra Vestin?
Vi kollade på sjuksköterskan som stod framför oss och nickade. En doktor hade gått in för att kolla på henne.
-You can't be here right now. You must go to the waiting room, over there. sa hon och pekade.
-Okay. sa Liam och drog med i tröjan att vi skulle gå. Vi började gå ditåt hon pekade och såg att hon stängde dörren till rummet hon var i. Vi gick förbi ett rum där det troligtvis stod en familj i och en doktor. Vi hörde doktorn säga i'm sorry, he didn't make it och alla började gråta. Liam och jag kollade på varann medans vi gick. Tänk om dom skulle säga det om Alex, och om Micke. Jag skakade på huvudet för att försöka få av mig tanken. Vi satte oss ner i soffan och sa inte så mycket. Liam tog en tidning som han läste och jag läste lite också av den. 
Jag kollade på Marie som kommer gående mot oss och sätter sig sedan brevid mig i soffan. Jag och Liam kollade på henne och Liam satte sig brevid henne på andra sidan. 
-How are they? fråga jag tyst men fick en det där skulle du inte ha sagt blicken av Liam. Marie kollade på mig. 
-Both going to have a surgery, tonight. Mike have a surgery now and Alex in an hour. harklade hon fram. Jag nickade och Marie vände blicken framåt igen. 

Alexandras perspektiv:
Jag kollade på spegeln framför mig som speglade av mig. Jag stod där, i sjukhuset, klockan kvart över tolv på natten med som en vit klänning över kroppen. Jag gick närmare spegeln och betrakade mig ansikte. En, två, tre stycken ärr. Jag kollade ner på min kropp och innanför min klädsel. Jag hade bara två ärr, ett på vänstar höften och ett på hägra vaden. Jag drog upp ärmen och såg att jag hade två ärr på höger armen och ett på vänster. Jag kollade upp mot spegeln igen. Hur kunde det bli såhär? Det var nån som knackade på dörren och jag kollade ditåt. En kvinnlig doktor som var ung kom in.
-Hi. How are you?
-I'm okay. stammade jag fram.
-You should sleep.
Jag nickade och och började gå mot sängen, doktorn också. Det gjorde lite ont i hela kroppen att gå men det gick helt okej. När jag lagt mig satte hon in två nålar till olika slangar i min arm som ledde till olika maskiner. 
-What happend? viskade jag fram och hon kollade på mig.  
-We can take that tomorrow. sa hon och log.
-No. No, no, no. It was my fault. Everything. How is my dad? Is he all right? jag kände att tårarna började rinna så jag tog min andra hand som jag och torkade bort dom.
Doktorn, som jag läste hette Sandy, tog min hand och log mot mig.
-It's all right. Now, you need to sleep. Wait here, I'm coming back very soon. hon släppte min hand och gick ut men kom snabbt tillbaka.
-I'm just gonna help you too sleep. sedan log hon och tog fram en spruta. Hon tog tag löst i min arm och satte in spetsen och började spruta in den genomskinliga vätskan. Snart blev allt suddigare och mörkare, innan den blev helt svart för mig.

Jag satte på mig Nialls one piece som jag hade fått av honom att ha på mig på hemvägen. Idag skulle jag åka hem från sjukhuset eftersom jag mådde bra. Men pappa var tvungen att stanna, iallafall tills imorgon. Han hade genomgått en större operation än mig med han mådde helt okej.
När jag var klar gick jag ut ur mitt rum där Louis och Harry står. Marie skulle vara kvar här hela tiden, men hon tyckte jag skulle vara hemma med killarna. Så jag ska sova hos dom inatt också. Harry kom fram till mig och kramade om mig, vilket jag behövde. Sen kramade jag om Louis innan jag tog upp min luva.
-Which number? frågade jag dom.
-Twenty-three. sa Louis och kollade på mig.
Jag nickade och kollade upp mot skyltarna som det stod nummer på. Lite längre bort läste jag tjugotre på ett rum och kollade på Harry och Louis innan jag började gå  mot rummet.
-We wait here! sa Harry.

Jag knackade försiktigt på dörren och den öppnades. Marie stod i dörröppningen och log mot mig. Vi hade redan setts idag. Hon fattade vad jag ville, så hon nickade och öppnade dörren och jag gick in. Och där, i sängen, låg pappa. Jag sprang fram till han och kramade om han och han gjorde detsamma. Jag kände en tår rinna ner för min kind när jag lutade mig tillbaka och satte mig på sängkanten.
-Jag är så ledsen. sa jag lågt och skakade på huvudet.
Pappa tog min hand och log.
-Nej, var inte det.
Marie satte sig brevid mig och tog en hand på min axel.
-Hur mår du? frågade pappa mig.
-Ska du fråga. Men jag mår, bra. Du då?
-Bra. Har du många ärr?
-Åtta sammanlagt. Det största är här. sa jag och tog av mig luvan då man såg det ganska tydligt. Det var som ett streck över högra tinningen som började vid pannan och som slutade vid örat.
-Men du är vacker ändå gumman.
Jag log och kom på att Louis och Harry stod och väntade. Vi sa hej då till varann innan jag gick ut och bort mot väntrummet där dom var.

Jag la mitt huvud mot Harry som satt brevid mig. Det var helt vitt av snön och det var ganska kallt.
-Are you tired? frågade han mig.
-Mm. svarde jag helt ärligt.
-Can I ask you something?
Jag nickade, vad var det han ville veta?
-In the ambulance, they said that you had kind of, shout out Helene. Who are that?
Jag svalde hårt och kände att tårarna var på väg.
-That. Is my real mum.
-Is she here? Did you thought you would see her at the hospital?
-No. sa jag och tog bort huvudet från hans axel och kollade på han.
-In heaven.


-----------
Långt kapitel haha :D Hoppas ni gillar det! Om jag får 5 kommentarer kommer nästa upp söndag! Kram

När hon hade gått igenom vad man skulle göra satt jag och Moa mest och pratade. Vi bestämde att vi skulle vara nu efter skolan och vi skulle gå på stan, vilket var kul eftersom jag inte gjort det än. Hon berättade om varje person och vad dom hette och jag kunde snart nästan varje namn. Men det var en fråga jag väldigt gärna ville fråga henne, men visste inte om jag kunde. Efter mycket tänkande bestämde jag mig för att fråga, rakt på sak.
-Du, Moa, vet du vilka One direction är?


Alexandras perspektiv:
Moa skrattade och kollade sedan på mig.
-Klart jag gör, jag älskar dom. hon sa det med en lång betoning på älskar.
Jag log stort mot henne och sa att jag också gjorde det och vi böt samtalsämne om dom. Det ringde ut och vi tog våra saker och styrde våra steg mot utgången som resten av klassen gjorde.

Det var fullt på bussen så Moa och jag fick stå, och det var inte så lite folk i stan heller.
London är faktiskt inte så dumt, tänkte jag när vi hade gått ungefär två timmar i olika butiker. Jag hade inte köpt nått, men Moa hade köpt ganska mycket kläder och smycken. Vi bestämde oss för att fika. När vi kom in i ett gulligt litet café såg vi även några tjejor från våran klass, så vi gick och satte oss hos dom. Alla var väldigt trevliga och hade många frågor om mig. Tiden hade bara rusat iväg och klockan var kvart i sex på kvällen och jag skulle vara hemma halv sju. Jag sa det till Moa, och hon sa att hon också behövde gå hem. Vi sa hej då till dom andra och började gå mot busshållsplatsen. Vi gick till stolpen där det stod alla busstider på, och det stod att nästa buss kommer kvart över, och klockan var fem i.
-Vad ska vi göra nu då? frågade jag Moa.
-Jag vet! Det finns en butik med bara affischer och posters och dom har alla du kan tänka dig. Jag behöver ha några för jag börjar tröttna på min tapet.
-Har dom verkligen alla? sa jag och hånlog mot henne.
-Ja, absolut. skrattade hon och vi började mot butiken, men vi fick skynda oss lite.

Vi komm utspringandes från butiken med varsin påse i handen. Bussen går om två minuter så vi fick springa. Vi skrattade så mycket samtidgt att vi knappt såg nått framför oss. Men när vi är ungefär tjugo meter från busshållsplatsen, ser vi våran buss åka iväg och vi stannar och kollar på varann.
-Fan! sa Moa och kollade på mig.
Jag ryckte på axlarna innan jag sa tog upp min mobil och kollade klockan. Kvart över, prick. I Sverige var bussarna aldrig precis, men det är väl bra att dom är det här, ibland.
-Ja. Jag måste ju vara hemma om en kvart. sa jag och bet mig i läppen.
-Men är det långt till dig härifrån då? Det tar en tjugo minuter för mig, men jag har ingen tid att passa, så om du har nära kan jag gå med dig innan jag börjar gå mot mig om det är åt rätt håll.
-Det låter bra! Eh, men vi har ett problem. Jag vet inte vad min gata heter.
Vi var tysta en kort stund innan vi brast ut i skratt. 
-Ja då har vi ett problem! sa Moa mellan skratten.
Men jag försökte förklara för henne vart jag bor, hur det ser ut och sånt. Och som tur var så fattade hon och det var bara fem minuter härifrån. Vi började gå emot en park som vi skulle igenom, det var som en genväg. Sen skulle man upp bland några gator och sen var vi framme.
När vi gick där i parken började det snöa. Det var rätt mycket folk i parken och det var ett par killar som spelade fotboll. Jag saknade fotbollen väldigt mycket, men vi höll på att kolla runt om det fanns nått för mig. Vi går förbi dom och Moa berättar att dom går på min skola, och dom är väldigt populära för dom är så snygga. Dom går i tredje ring medans jag bara går i första, men det gör väl inte så mycket. På skoj började jag sjung I will be popular, I will be popular, I'm gonna get there, popular! men slutade sjunga när jag helt plötsligt får en boll i huvudet. Det var inte en så hårt boll, men det gjorde lite ont ändå. En av killarna som spelade fotboll ropade en bit bort sorry! och jag log tillbaks. Bollen som låg framför mig tog jag upp med foten och sköt en perfekt passning till en av killarna som tog den med händer. Alla stod och kollade på mig och små log lite, troligtvis över min snygga passning. Moa hade rätt, alla var riktigt snygga. Han som tog bollen kastade den till en av dom andra och började gå mot mig. Dom andra började spela och när han var framför mig sträckte han ut handen och sa:
-Gustav. Jag tog hans hand och sa Alexandra innan vi släppte. Han var rätt lång med brunt hår med en keps och extremt vita och fina tänder.
-Hon är svensk, hon går på vår skola. sa Moa. Först kollade han på henne och sen på mig igen.
-Jaha, men då är du ganska ny eller?
-Japp, det är första dagen idag!
-Du, jag tänkte på, spelar du fotboll?
-Ja, eller jag gjorde det i Sverige, och ska börja spela här också men vi har inte hittat nån bra klubb än. jag ryckte på axlarna och log.
-Min pappa, Jacob, är tränare för en elit satsning inom fotbollen. Det är jätte bra! Men du går i första ring va?
Jag nickade och sen forsatte han:
-För man behöver egentligen gå i andra ring, men jag kan kolla med han ikväll. Kan jag få ditt telefonnummer så kan jag smsa dig vad han säger?
Jag vart lite tyst för jag vart förvånad. Moa gav mig en knuff med armbågen och jag harklade mig. Jag sa mitt mobilnummer och just då ringer det i min mobil. Jag tar upp den och ser att det är pappa. Vi säger snabbt hejdå innan jag svara och börjar gå igen. Han frågade vart jag var och jag sa att jag var snart hemma.

Jag satte stolt upp två nya one direction affischer på min vägg bland dom andra och satte upp en poster på Messi vid mitt skrivbord. Han var min förebild inom fotbollen. Pappa ropade att maten var klar och vid middagsbordet var det fullt prat om min skola, om jobben, London ja om allt. Jag hade blivit lite gladare nu faktiskt.
-Pappa. Och Marie. sa jag och kollade på dom.
-Jag vill ha en kanin. Eftersom vi sålde Molly innan vi flyttade, vill jag ha en kanin.
Dom kollade på mig, sedan på varann igen och sedan på mig.
-Det tror jag vi behöver diskutera Alex. sa Marie och log mot mig. Jag suckade och reste mig från bordet och ställde in tallriken i diskmaskinen. När jag vände mig om stod pappa med jackan på.
-Vart ska du? frågade jag och kollade frågande på han.
-Till djurbutiken, men om madam ska med får hon skynda sig för dom stänger om en halv timma!
Jag sprack upp i ett stort leénde och sprang för och kramade pappa.
-Tack, tack, tack! Jag kommer om tre sekunder.
Jag sprang uppför trappan och in på mitt rum och greppade mobilen snabbt innan jag sprang ner igen. Jag hade fått ett sms från nån okänd men orkade inte svara på det nu, mina tankar var nån annanstans.

-Hello! hörde vi nån ropa när vi gick ut genom dörren, och jag kände igen rösten.
-Hi Louis! jag sprang och kramade han och sprang sedan till bilen när pappa hade låst upp.
-What is it? Why do you need to hurry? frågade Louis innan jag stängde dörren.
-I will buy a rabbit! sa jag och skrattade innan jag drog igen bildörren. Genom rutan såg jag hur Louis stod där och skrattade innan han vinkade hej då och gick in i deras hus.
Radion var på men vädligt tyst. Jag höjde och hörde att det var LMFAO-sexy and I know it. Jag höjde väldigt högt och sjöng med och det skakade i bilen av basen. Pappa skrattade bara åt mig där jag satt och sjöng och dansade i stolen. Han kollade en till gång mot mig, men lite för länge. För en sekund var det ljust och nån tutade, innan allt tog tvärsstopp och jag flög fram med ett stort ryck.


----------
Tack för era kommentarer! :D Och ja, jag lovade ju ett kapitel till ikväll. Vad tror ni händer? Kommentera :)) Kram