Right now-kapitel 30
-No, no please!!
Dom tog den för min mun och knöt till där bak. Sen tog dom en till för mina ögon, vilket gjorde extremt ont. Jag försökte skricka och kämpa emot, men då fick jag ett till slag i ansiktet. Dom förde mig framåt medans jag gnällde och snyffta, vad skulle hända? Dom öppnade nån dörr och tryckte ner mig, och jag kunde konstatera att jag satt i bilen. Dom stängde dörren som var på min vänsta sida och allt blev tyst.
Alexandras perspektiv:
Det enda som hördes var mina andetag. In, och ut. Det började låta lite utanför, och jag kunde höra att det var röster. Jag försökte lyssna om jag kunde höra nått, men jag kunde inte urskilja rösterna eller vad dom sa. Helt plötsligt öppnades dörren vid min sida och en kall vind kom in. Jag kände ett par armar runt mig, som bärde upp mig och lutade mig mot sin varma kropp. Jag visste inte vem det var, men eftersom jag inte kunde kolla, prata eller röra armarna så kunde jag ju helt enkelt inte göra så mycket. Personen som höll mig började gå med raska steg och andades ganska fort.
-Alexandra, how are you? You're safe now.
Harry, det var Harrys röst.
Zayns perspektiv:
Jag höll Alexandra i armarna och gick mot vårat hus. Jag andades fort och gick snabbt. Jag kunde verkligen inte fatta hur Brenda kunde göra såhär, vad har hänt med henne? Harry och Liam gick upp brevid mig, Louis och Niall var kvar i huset och sov. När hon hade ringt visste jag att nått var fel, och sen när jag hörde Brenda i bakgrunden innan det bröts fick jag panik. Liam gick och öppnade dörren när vi kom fram och där stod Louis och Niall. Jag gick in och satte Alexandra på soffan. Harry började knyta upp repet vid huvudet som satt för munnen medans jag knöt upp för hennes ögon. Jag fick loss repet runt hennes ögon och tog bort det snabbt. Hennes vänstra öga hade en blåtira och var svullet, hon var röd i båda ögonen och jag hade lust att börja gråta, detta var mitt fel, men jag var tvungen att vara stark. Harry fick loss repet för hennes mun och hon andandes ut. Hon hade blött från näsan och hennes mun var väldigt torr. Niall lossade repet runt hennes händer och hon tog fram dom och kollade dom dom, hon hade märke från repet men inget mer på händerna. Hur kunde Brenda göra såhär?
Alexandras perspketiv:
Jag drack glaset med vatten som jag hade fått och kollade upp på Harry som stod framför mig. Zayn satt brevid mig i soffan och dom andra hade gått och lagt sig igen, efter att jag hade tjatat på dom att jag mådde bra. För det gjorde jag, jag hade bara lite ont i ansiktet, framförallt runt vänster ögat. Jag ställde glaset på bordet och kollade på Harry som stod framför mig.
-Go to bed, you need to sleep. Please Harry. sa jag och kollade på honom. Han suckade och kollade på Zayn, och sedan på mig. Tillslut nickade han och började gå mot trappan. Man hörde hans trappsteg i trappan, sedan en dörr som öppnades och stängdes och det blev tyst. Jag lutade mig mot Zayn som satt brevid mig. Vi väntade på Paul. Killarna hade ringt han eftersom han kunde det här med sår och sånt.
-Don't say anything to my dad or Marie.
-Why?
Jag sträckte på mig och kollade på han. Han såg trött och sliten ut men han vägrade att sova.
-Please Zayn, just don't do that.
-But how can you explane that? sa han och visade med finget mot mitt öga.
-I ran into a pole! sa jag och log.
Zayn bara flina åt mig och rörde lite på sig. Just då hörde vi knackningar och båda ställde sig upp och började gå mot dörren. Zayn gick före mig och öppna dörren och in kommer Paul.
Zayns perspektiv:
Paul tog nån gel runt Alexandras öga och gjorde rent hennes sår.
-It's gonna be good soon. sa han och log mot henne. Han satt på huk men reste sig upp och började plocka ihop sina grejor.
-You two schould try to sleep now, I can sleep here if you want to. sa han och kollade på mig och Zayn.
-It's okay. You can go. Thanks for the help. sa Alexandra.
-Okay, sweet dreams. See you soon.
Han sträckte fram haden med gelen som han hade smörjt runt Alexandras öga till henne och hon tog den, hon skulle göra smörja med det tre gånger per dag tills det är bra igen. Alexanrda och jag gick gick efter honom och låste dörren när han hade gått och började gå mot övervåningen.
Alexandras perspektiv:
Zayn och jag kröp ner i sängen och han tog armarna runt mig.
-I can never forgive me for this.
-You must. Zayn come on, look foward. It's nothing to worry about.
-Are you gonna go to the cops?
-No.
-Why Alex?
-Do you think she would stop for some cops? No. This is between here and me. It's gonna be okay.
-It's between here and me, you have nothing to do with this.
-Don't worry. I need to sleep now and you too Zayn. Good night.
-I love you Alex.
-I love you too Zayn. sa jag och slöt ögonen och somnade.
Nu är novellen igång igen efter pausen! Och jag ber om ursäkt för det. Nu kommer också Nicole komma igång med bloggandet här! Kram
Dom tog den för min mun och knöt till där bak. Sen tog dom en till för mina ögon, vilket gjorde extremt ont. Jag försökte skricka och kämpa emot, men då fick jag ett till slag i ansiktet. Dom förde mig framåt medans jag gnällde och snyffta, vad skulle hända? Dom öppnade nån dörr och tryckte ner mig, och jag kunde konstatera att jag satt i bilen. Dom stängde dörren som var på min vänsta sida och allt blev tyst.
Alexandras perspektiv:
Det enda som hördes var mina andetag. In, och ut. Det började låta lite utanför, och jag kunde höra att det var röster. Jag försökte lyssna om jag kunde höra nått, men jag kunde inte urskilja rösterna eller vad dom sa. Helt plötsligt öppnades dörren vid min sida och en kall vind kom in. Jag kände ett par armar runt mig, som bärde upp mig och lutade mig mot sin varma kropp. Jag visste inte vem det var, men eftersom jag inte kunde kolla, prata eller röra armarna så kunde jag ju helt enkelt inte göra så mycket. Personen som höll mig började gå med raska steg och andades ganska fort.
-Alexandra, how are you? You're safe now.
Harry, det var Harrys röst.
Zayns perspektiv:
Jag höll Alexandra i armarna och gick mot vårat hus. Jag andades fort och gick snabbt. Jag kunde verkligen inte fatta hur Brenda kunde göra såhär, vad har hänt med henne? Harry och Liam gick upp brevid mig, Louis och Niall var kvar i huset och sov. När hon hade ringt visste jag att nått var fel, och sen när jag hörde Brenda i bakgrunden innan det bröts fick jag panik. Liam gick och öppnade dörren när vi kom fram och där stod Louis och Niall. Jag gick in och satte Alexandra på soffan. Harry började knyta upp repet vid huvudet som satt för munnen medans jag knöt upp för hennes ögon. Jag fick loss repet runt hennes ögon och tog bort det snabbt. Hennes vänstra öga hade en blåtira och var svullet, hon var röd i båda ögonen och jag hade lust att börja gråta, detta var mitt fel, men jag var tvungen att vara stark. Harry fick loss repet för hennes mun och hon andandes ut. Hon hade blött från näsan och hennes mun var väldigt torr. Niall lossade repet runt hennes händer och hon tog fram dom och kollade dom dom, hon hade märke från repet men inget mer på händerna. Hur kunde Brenda göra såhär?
Alexandras perspketiv:
Jag drack glaset med vatten som jag hade fått och kollade upp på Harry som stod framför mig. Zayn satt brevid mig i soffan och dom andra hade gått och lagt sig igen, efter att jag hade tjatat på dom att jag mådde bra. För det gjorde jag, jag hade bara lite ont i ansiktet, framförallt runt vänster ögat. Jag ställde glaset på bordet och kollade på Harry som stod framför mig.
-Go to bed, you need to sleep. Please Harry. sa jag och kollade på honom. Han suckade och kollade på Zayn, och sedan på mig. Tillslut nickade han och började gå mot trappan. Man hörde hans trappsteg i trappan, sedan en dörr som öppnades och stängdes och det blev tyst. Jag lutade mig mot Zayn som satt brevid mig. Vi väntade på Paul. Killarna hade ringt han eftersom han kunde det här med sår och sånt.
-Don't say anything to my dad or Marie.
-Why?
Jag sträckte på mig och kollade på han. Han såg trött och sliten ut men han vägrade att sova.
-Please Zayn, just don't do that.
-But how can you explane that? sa han och visade med finget mot mitt öga.
-I ran into a pole! sa jag och log.
Zayn bara flina åt mig och rörde lite på sig. Just då hörde vi knackningar och båda ställde sig upp och började gå mot dörren. Zayn gick före mig och öppna dörren och in kommer Paul.
Zayns perspektiv:
Paul tog nån gel runt Alexandras öga och gjorde rent hennes sår.
-It's gonna be good soon. sa han och log mot henne. Han satt på huk men reste sig upp och började plocka ihop sina grejor.
-You two schould try to sleep now, I can sleep here if you want to. sa han och kollade på mig och Zayn.
-It's okay. You can go. Thanks for the help. sa Alexandra.
-Okay, sweet dreams. See you soon.
Han sträckte fram haden med gelen som han hade smörjt runt Alexandras öga till henne och hon tog den, hon skulle göra smörja med det tre gånger per dag tills det är bra igen. Alexanrda och jag gick gick efter honom och låste dörren när han hade gått och började gå mot övervåningen.
Alexandras perspektiv:
Zayn och jag kröp ner i sängen och han tog armarna runt mig.
-I can never forgive me for this.
-You must. Zayn come on, look foward. It's nothing to worry about.
-Are you gonna go to the cops?
-No.
-Why Alex?
-Do you think she would stop for some cops? No. This is between here and me. It's gonna be okay.
-It's between here and me, you have nothing to do with this.
-Don't worry. I need to sleep now and you too Zayn. Good night.
-I love you Alex.
-I love you too Zayn. sa jag och slöt ögonen och somnade.
Nu är novellen igång igen efter pausen! Och jag ber om ursäkt för det. Nu kommer också Nicole komma igång med bloggandet här! Kram
