.

Paniken spred sig inom mig, typsikt mig att skrämma upp mig själv. Gång på gång kollade jag bakom mig, fast det var aldrig nån där. Jag började gå brevid en park. Jag hörde hur det prassla till i buskarna och skriker. Men ut kommer bara en fågel. Herregud tänkte jag men började gå fortare. Jag tar tag i min mobil och ska preicis ringa pappa när jag känner en enorm smärta mot mitt huvud.



Louis perspektiv:
-Who want to drive? frågade Paul
-I drive! ropade jag
Paul slängde bilnycklarna till mig.
-Is it sure I don't should go with you guys? sa Paul
-Yes, we are just gonna drive around in the town, just look on stockholm and chilling. sa Harry och log
Lite motvilligt gav sig Paul och vi satte oss i bilen och började åka.
-Where is everyone? sa jag och kollade ut mot dom tomma gatorna
-I don't know, maybe outside hilton hotel? sa Zayn med en rynka i pannan och vi alla log lite.
Idag, när vi inte ens var i sverige än, stod det runt 100 fans utanför hilton hotell, det var nån som sett oss på flygplatsen, skrivit det på twitter, jätte många retweeted de och sen skrev Harry det på twitter, och då vart det väl 700 tal personer utanför, fast det är ganska sent. Visst, vi hade kunnat gå ut och hälsa på dom, men ingen av oss kände för det riktigt, låter hemskt, men så var det. Framförallt inte Paul, och om vi skulle, hade de behövt komma in poliser och sånt, så vi bestämde för att ta det imorgon.
-Louuuu! ropade Liam
-Yeah what is it? frågade jag och kom på att jag satt lite i andra tankar.
-What is it there? sa Liam och pekade på vägen. Jo, det var nått där. Lite svart, sen lite rött sen lite blått skifftade färgerna.
-Is it humans? frågade Niall och kollade ut mot vägen framför oss
-Oh my god. sa Liam förskräckt.
Nu var vi ungefär 20 meter ifrån och såg att det var en man och en tjej. Vi körde närmare och vart helt stumma av det vi såg.
-GOOOD, we need to help heeeer! nästan skrek Liam ut och jag ropade till Harry att ringa Paul.
Mannen, som var svartklädd med en luva över huvudet kollade upp mot bilen, som nu stod ungeför 10 meter från han, och våra blickar möttes. Jag vart helt iskall i hela kroppen.

Alexandras perspektiv:
-HJÄÄÄÄÄÄÄLP!! skrek jag allt vad jag hade. Jag hade ingen kontroll över kroppen och kunde inte tänka. Jag låg mot den iskalla gatan och lyckades sedan kravla mig ut ur mannens grepp. Jag försökte ställa mig upp och springa iväg, men hela min kropp protestera innan jag kände en enorm tyngd mot min kropp och jag föll ner igen. Jag kommer dö, han får göra vad han vill, jag klarar inte mer. Jag såg ett starkt ljus och några röster och tyngden från min kropp försvann. Jag låg kvar, jag hade ingen känsel i kroppen längre så jag visste inte om jag låg kvar på gatan. Mina ögonlock ville inte öppna sig och min kropp ville inte röra sig. Sen kände jag nått mot min kropp och jag skrek igen och började sparka hej vilt. Jag kunde inte kontrollera mig. Men jag orkade inte längre, så jag slutade och sjönk sedan in i mörkret.

Pauls perspektiv:
Jag körde så snabbt jag kunde till den parken som Harry sagt att dom sett ett överfall på. Jag visste det, jag skulle inte lämnat dom ensama. Jag ser en bil och några killar utanför och nått rött/blått som ligger på gatan. Jag kör närmare och Harry springer fram till mig.
-We have called an ambulance! flämtade han ut och han såg helt förstörd ut.
Jag klev snabbt ur bilen och sprang fram till tjejen som låg på gatan. Hon hade en onepiece på sig som var täckt med blod. Hon var troligtvis medveslös, hon hade hög puls men andades. Jag vände på henne och kollade vart allt blod kom från. Hon hade sår i ansikten och hela dressen var blodig, men extra mycket vid knäet. Jag tog av mig tröjan och tryckte den mot henne knä. Liam kom fram till mig. Jag hade glömt bort dom andra.
-Are you alright? sa jag snabbt och kollade snabbt på Liam. Han hade ett plågat ansikte.
-Yes, we are. sa han och nickade.
-Go home, now. sa jag bestämt.
Just då kom ambulansen och Liam nickade och alla hoppade in i bilen, helt förskrämda av vad det sett. Men jag kunde inte tänka mer på det innan ambulans personalen kom och tog över. Det kom en polisbil som frågade mig lite fråger, men sa att jag inte sett nått, men killarna hade det. Så dom skulle ringa imorgon, både polisen och från sjukhuset. Sen åkte polisen och ambulansen och där stod jag. I stockholm med en blogpöl framför mig. Jag kollade ner på mina händer som var helt täckta med blod. Jag insåg just vad som hade hänt. Allt gick så snabbt. Jag flämtade till och gick sedan mot bilen med tunga steg. Satte mig bakom ratten och började köra mot hilton hotel.


----------
Tack för kommentarerna, det uppskattes verkligen! Nu är det spännande va? Vad kommer hända? Stanna kvar så får ni veta snart.

onedirection

hi guys! we told you earlier that we would visit a country, as you did not know which. and here we are, in SWEDEN! :D watch your köttbullar! love harry xx
för 2 minuter sedan

Andas in. Andas ut. Andas in. Andas, AHHHHHHHHHHHHHH. Jag hoppa upp ur sängen och skrek. Jag tar min mobil och slår nummret till Linnea. In rusande kommer också pappa och Marie, dom såg helt skrämda ut men jag pekade bara på skärmen, så dom gick fram och läste medans jag gick fram och tillbaka i rummet och vänta på att Linnea skulle svara.
-Hallå? sa en trött Linnea
-OH MY GOOOOOOOD! skrek jag nästan ut.
Marie och pappa gick ut från rummet, tror det var för att dom inte ville bli döva.
-Men du, chilla vad är det? sa Linnea, som nu hade piggnat till.
-Gå in på twitter NU!
-Men gud, asså vad är det? Jag sov ju. Ah men vänta.
Jag satte mig på golvet och upprepade många gånger andas in, andas ut... Jag kom sedan av mig när Linnea helt plötsligt skriker och jag hör hur hur hoppar runt. 
-AHHHH ASSÅ HERREGUUUUD, KAN INTE DU KOMMA HIT?! skrek Linnea, mer än mig faktiskt, så jag fick ta bort mobilen från örat lite.
-Kommer om 10 min! jag log stort och avlsuta samtalet. Jag kollade på klockan, hon var bara 20.12. Jag tog på mig min one piece och sprang sedan ner.
-Vart ska du? frågade pappa när jag kom ner
-Jag måste till Linnea! sa jag medans jag flämtade lite.
-Okej då, men inte senare än halv 11, okej? sa pappa och kollade på mig.
-Men jag ska sova hos henne! sa jag, fast jag inte hade frågat så visste jag att jag fick.
-Men Alex, det är skola imorgon!
-Pappa, kolla. Vi ska bara prata, inget annat. Vi lägger oss innan 12! Hejdå! sa jag och gick ut innan han hann säga nått mer.
Jag sprang ner för alla trappor, orkade inte vänta på hissen. När jag kom ut märkte jag hur kallt det var och jag stanna till lite och andades lite. Kylan trängde sig in och jag huttra till. Jag började gå ner för stockholms gator, det var inte så mycket folk. Nej, det var nästan folktomt. Och jag insåg precis vad jag gjorde. Paniken spred sig inom mig, typsikt mig att skrämma upp mig själv. Gång på gång kollade jag bakom mig, fast det var aldrig nån där. Jag började gå brevid en park. Jag hörde hur det prassla till i buskarna och skriker. Men ut kommer bara en fågel. Herregud tänkte jag men började gå fortare. Jag tar tag i min mobil och ska preicis ringa pappa när jag känner en enorm smärta mot mitt huvud.


----------
Egentligen hade jag inte tid med denna, så den blev lite kort, har nämligen 2 provn imorgon, så kommentera gääärna!

-God morgon Alex, sa pappa medans han kollade i tidningen.
-Mm god morgon, mumlade jag fram.
-Bad hair day idag eller? retades pappa med mig när han kollade upp och såg mig.
Jag kollade på han och gav han ta-tillbaka-det-där blicken och han log ironiskt tillbaka. 
-Vet du vart mig mobil är? frågade jag pappa medans jag bredde mackan.
-Den ligger väl i vardagsrummet på bordet tror jag. svarade han ganska ointresserad .
Jag gick dit med mackan i handen och hittade den, på bordet i vardagsrummet. Jag hade fått några sms och ett var från Linnea, min bästa vän sedan flera år tillbaka. Vi vet allt om varann och båda vi älskar One Direction. Hennes favorit är Niall, medans min är Zayn. Men iallafall, hon skrev att hon var sjuk idag och inte skulle gå till skolan, så alltså fick jag gå dit själv. Jag suckade och svarde henne och dom andra som jag hade fått sms från och gick ut till pappa och åt klart.
-Du, Alexandra? frågade pappa och kollade upp på mig från tidningen. Alexandra är aldrig bra att han säger, då är det antingen nått allvarligt han vill prata om, eller är han arg på mig.
-Ja? sa jag nyfiket.
-Imorgon är det ju tisdag och då fyller ju Marie.
Pappa kollade på mig med sina gröna fina ögon som jag hade ärvt av honom.
-Jaha, så jag måste alltså köpa en present till henne? frågade jag lite argt.
-Ja, nån liten sak iallafall, hon har ju inte gjort dig nått. sa pappa och helt plötsligt såg han så liten och sliten ut när han kollade på mig.
-Pappa. Vi har pratat om det här många gånger, och nej hon gör inget mot mig. Hon älskar mig och skämmer bort mig och sånt, jag vet. Men hon har tagit mammas plats, eller hon försöker. Det kommer hon aldrig lyckas med. sa jag och kände tårarna bränna bakom ögonen så jag reste mig upp och sprang upp till mitt rum.
Jag orkade inte med denna diskution igen.
Jag gjorde mig iordning och satte på mig kläder. Det fick bli ett par ljusa jeans med en tröja och en kofta över. Plattade håret och sminkade mig. Kollade klockan och såg att vi börjar om en kvart, och det tar 10 min att gå så jag fick gå i rasande fart. Hatar att stessa men ändå blir det nästan alltid så.

Dagen var seg, framförallt utan Linnea. Men jag överlevde, och började gå med tunga steg hemmåt. När jag gick hörde massa tjejer som skrek. Jag blev lite intresserad och försökte hitta vart dom kom från. Sen ser jag en stor klunga av tjejer, säkert hundra stycken minst. Dom flesta var i min ålder. Dom stod utanför hotell Hilton, som ligger ganska nära mitt hus. Jag tog upp min mobil och kollade klockan, nej jag hinner inte stanna och se vad dom väntade på, ska börja min fotbollsträning om en timma.

När jag kom hem böt jag om och tog en banan. Satte på tv:n och kollade och efter ett tag behövde jag cykla iväg till träningen.

Efter att jag kommit hem från träningen kände jag mig inte så bra. Var helt seg efter samtalet med pappa i förmiddags och vi hade inte pratat sen dess. Han var hemma och lagade mat när jag kom hem, vi kollade bara på varann och nickade lite som ett hej innan jag sprang upp, duschade och bytte om. Sen gick jag ner igen, när maten var klar. Som tur var, var Marie här och hon fattade ju ingenting, så hon babbla på som vanligt, vilket var skönt för annars hade det bara varit en pinsam tystnad mellan mig och pappa.
-Jag vill inte ha mer, känner mig inte riktigt bra. Men tack för maten och god natt, sa jag och log lite.
-God natt sov gott sa båda nästan i kör.
Innan jag la mig tog jag upp min dator och loggade in på twitter. Gick in på One Directions twitter sida och kunde knappt fatta vad det stod. Stod det verkligen det? Ne det kan det väl inte?

---------
Kapitel 2! Nu händer det nått! Ska också säga att imorgon blir det troligtvis inget kapitel för jag ska träna sen har jag prov på onsdag :)

*Dring* *Dring*
Jag öppnade sakna ögonen och suckade. Jag sträckte mig sakna mot min mobil och kollade på skrämen. Det var ett sms från pappa:

Go eftermiddag gumman! Har inte hört från dig idag, jag är ju på jobbet, slutar klockan 5 och Marie slutar 8.
Ses då!
Ps. du har väl gått ut med Molly?

Vänta lite, Molly? Jag kollade snabbt på klockan och såg att hon var 15.35. Fan sa jag högt och for upp i sängen. Jag drog snabbt på mig ett par mjukisbyxer och tog av mig nattlinnet och satte på mig en mjukiströja. Sen sprang jag ner för trappan och där stod Molly, redo att gå ut. Förlåt mig Molly sa jag högt, som om hon liksom kunde förstå det? Men hon kollade bara på mig med sina bruna stora ögon. När jag tog fram kopplet ställde hon sig upp och började viffta med svansen. Jag satte på henne det och slängde på mig mina converse.
När jag hade gått ungefär 10 minuter med Molly insåg jag att jag inte hade ens kollat mig i spegeln idag. Fatta om håret stog upp som om jag såg ut som ett troll? Jag tog snabbt upp mig mobil och speglade mig lite snabbt. Och som tur var, var det inte så farlig. Jag tog upp mina hörlurar som jag satte i öronen och satte på Spotify och fortsatte gå.

När jag kom hem hade det börjat mörkna. Jag kollade klockan och den visade 16.50. Oj vilken lång tid det tog mumlade jag för mig själv. Jag gick upp till mitt rum och satte på radion. Det var nån tråkig låt som spelades så jag stoppade i Up all night-One Direction och satte på högsta volym. Jag dansade runt och sjöng med som värsta token. Efter att första låten hade spelats färdig gick jag ner, fortfarande med radion igång. Jag kollade ut genom fönstert och kollade ut mot spöregnet. Vilken tur jag hade, tänkte jag. Sen gick jag till Molly och lekte lite med henne, hade fortfarande lite skuldkänslor efter att jag glömt henne.
Efter ett tag öppnades dörren och in kommer en dyblöt pappa. Jag skrattde när jag såg han och Molly sprang fram till han och hoppade och dansa runt han som om det var jätte länge sen dom sågs.
-Vill du ha en kram? sa pappa lite ironiskt och log lite.
-Nej tack, jag klarar mig! skrattade jag fram.
-Kolla vad jag har köpt med till dig. sa pappa och tog sedan fram en starbucks mugg men jordgubbs smoothie, min favorit.
-Åhh taaack pappa! sa jag med ett stort leende på läpparna.
-Som tack för att du gått ut med Molly idag, det gick bra va? frågade pappa.
Jag tog min smoothie och mumlade ett ja till pappa innan jag gick upp på mitt rum igen. Jag behövde ju inte berätta allt?