.

Paniken spred sig inom mig, typsikt mig att skrämma upp mig själv. Gång på gång kollade jag bakom mig, fast det var aldrig nån där. Jag började gå brevid en park. Jag hörde hur det prassla till i buskarna och skriker. Men ut kommer bara en fågel. Herregud tänkte jag men började gå fortare. Jag tar tag i min mobil och ska preicis ringa pappa när jag känner en enorm smärta mot mitt huvud.



Louis perspektiv:
-Who want to drive? frågade Paul
-I drive! ropade jag
Paul slängde bilnycklarna till mig.
-Is it sure I don't should go with you guys? sa Paul
-Yes, we are just gonna drive around in the town, just look on stockholm and chilling. sa Harry och log
Lite motvilligt gav sig Paul och vi satte oss i bilen och började åka.
-Where is everyone? sa jag och kollade ut mot dom tomma gatorna
-I don't know, maybe outside hilton hotel? sa Zayn med en rynka i pannan och vi alla log lite.
Idag, när vi inte ens var i sverige än, stod det runt 100 fans utanför hilton hotell, det var nån som sett oss på flygplatsen, skrivit det på twitter, jätte många retweeted de och sen skrev Harry det på twitter, och då vart det väl 700 tal personer utanför, fast det är ganska sent. Visst, vi hade kunnat gå ut och hälsa på dom, men ingen av oss kände för det riktigt, låter hemskt, men så var det. Framförallt inte Paul, och om vi skulle, hade de behövt komma in poliser och sånt, så vi bestämde för att ta det imorgon.
-Louuuu! ropade Liam
-Yeah what is it? frågade jag och kom på att jag satt lite i andra tankar.
-What is it there? sa Liam och pekade på vägen. Jo, det var nått där. Lite svart, sen lite rött sen lite blått skifftade färgerna.
-Is it humans? frågade Niall och kollade ut mot vägen framför oss
-Oh my god. sa Liam förskräckt.
Nu var vi ungefär 20 meter ifrån och såg att det var en man och en tjej. Vi körde närmare och vart helt stumma av det vi såg.
-GOOOD, we need to help heeeer! nästan skrek Liam ut och jag ropade till Harry att ringa Paul.
Mannen, som var svartklädd med en luva över huvudet kollade upp mot bilen, som nu stod ungeför 10 meter från han, och våra blickar möttes. Jag vart helt iskall i hela kroppen.

Alexandras perspektiv:
-HJÄÄÄÄÄÄÄLP!! skrek jag allt vad jag hade. Jag hade ingen kontroll över kroppen och kunde inte tänka. Jag låg mot den iskalla gatan och lyckades sedan kravla mig ut ur mannens grepp. Jag försökte ställa mig upp och springa iväg, men hela min kropp protestera innan jag kände en enorm tyngd mot min kropp och jag föll ner igen. Jag kommer dö, han får göra vad han vill, jag klarar inte mer. Jag såg ett starkt ljus och några röster och tyngden från min kropp försvann. Jag låg kvar, jag hade ingen känsel i kroppen längre så jag visste inte om jag låg kvar på gatan. Mina ögonlock ville inte öppna sig och min kropp ville inte röra sig. Sen kände jag nått mot min kropp och jag skrek igen och började sparka hej vilt. Jag kunde inte kontrollera mig. Men jag orkade inte längre, så jag slutade och sjönk sedan in i mörkret.

Pauls perspektiv:
Jag körde så snabbt jag kunde till den parken som Harry sagt att dom sett ett överfall på. Jag visste det, jag skulle inte lämnat dom ensama. Jag ser en bil och några killar utanför och nått rött/blått som ligger på gatan. Jag kör närmare och Harry springer fram till mig.
-We have called an ambulance! flämtade han ut och han såg helt förstörd ut.
Jag klev snabbt ur bilen och sprang fram till tjejen som låg på gatan. Hon hade en onepiece på sig som var täckt med blod. Hon var troligtvis medveslös, hon hade hög puls men andades. Jag vände på henne och kollade vart allt blod kom från. Hon hade sår i ansikten och hela dressen var blodig, men extra mycket vid knäet. Jag tog av mig tröjan och tryckte den mot henne knä. Liam kom fram till mig. Jag hade glömt bort dom andra.
-Are you alright? sa jag snabbt och kollade snabbt på Liam. Han hade ett plågat ansikte.
-Yes, we are. sa han och nickade.
-Go home, now. sa jag bestämt.
Just då kom ambulansen och Liam nickade och alla hoppade in i bilen, helt förskrämda av vad det sett. Men jag kunde inte tänka mer på det innan ambulans personalen kom och tog över. Det kom en polisbil som frågade mig lite fråger, men sa att jag inte sett nått, men killarna hade det. Så dom skulle ringa imorgon, både polisen och från sjukhuset. Sen åkte polisen och ambulansen och där stod jag. I stockholm med en blogpöl framför mig. Jag kollade ner på mina händer som var helt täckta med blod. Jag insåg just vad som hade hänt. Allt gick så snabbt. Jag flämtade till och gick sedan mot bilen med tunga steg. Satte mig bakom ratten och började köra mot hilton hotel.


----------
Tack för kommentarerna, det uppskattes verkligen! Nu är det spännande va? Vad kommer hända? Stanna kvar så får ni veta snart.