.

För hur många av er är headern borta?

Hejsan alla fina läsare! Nu har vi pratat och kommit fram till att vi kanske ska börja på ny novell. Vad tycker ni om det? Då blir det mer vi två liksom, nu är det ju mest min (Lisas) novell. Om ni tycker det skulle vara okej kan vi också skriva en sista del! Men kommentera vad ni tycker, börja på en ny eller köra på med den gamla? Ha en bra helg, kram Lisa och Nicole :)

-No, no please!!
Dom tog den för min mun och knöt till där bak. Sen tog dom en till för mina ögon, vilket gjorde extremt ont. Jag försökte skricka och kämpa emot, men då fick jag ett till slag i ansiktet. Dom förde mig framåt medans jag gnällde och snyffta, vad skulle hända? Dom öppnade nån dörr och tryckte ner mig, och jag kunde konstatera att jag satt i bilen. Dom stängde dörren som var på min vänsta sida och allt blev tyst.



Alexandras perspektiv:
Det enda som hördes var mina andetag. In, och ut. Det började låta lite utanför, och jag kunde höra att det var röster. Jag försökte lyssna om jag kunde höra nått, men jag kunde inte urskilja rösterna eller vad dom sa. Helt plötsligt öppnades dörren vid min sida och en kall vind kom in. Jag kände ett par armar runt mig, som bärde upp mig och lutade mig mot sin varma kropp. Jag visste inte vem det var, men eftersom jag inte kunde kolla, prata eller röra armarna så kunde jag ju helt enkelt inte göra så mycket. Personen som höll mig började gå med raska steg och andades ganska fort.
-Alexandra, how are you? You're safe now.
Harry, det var Harrys röst.

Zayns perspektiv:
Jag höll Alexandra i armarna och gick mot vårat hus. Jag andades fort och gick snabbt. Jag kunde verkligen inte fatta hur Brenda kunde göra såhär, vad har hänt med henne? Harry och Liam gick upp brevid mig, Louis och Niall var kvar i huset och sov. När hon hade ringt visste jag att nått var fel, och sen när jag hörde Brenda i bakgrunden innan det bröts fick jag panik. Liam gick och öppnade dörren när vi kom fram och där stod Louis och Niall. Jag gick in och satte Alexandra på soffan. Harry började knyta upp repet vid huvudet som satt för munnen medans jag knöt upp för hennes ögon. Jag fick loss repet runt hennes ögon och tog bort det snabbt. Hennes vänstra öga hade en blåtira och var svullet, hon var röd i båda ögonen och jag hade lust att börja gråta, detta var mitt fel, men jag var tvungen att vara stark. Harry fick loss repet för hennes mun och hon andandes ut. Hon hade blött från näsan och hennes mun var väldigt torr. Niall lossade repet runt hennes händer och hon tog fram dom och kollade dom dom, hon hade märke från repet men inget mer på händerna. Hur kunde Brenda göra såhär?

Alexandras perspketiv:
Jag drack glaset med vatten som jag hade fått och kollade upp på Harry som stod framför mig. Zayn satt brevid mig i soffan och dom andra hade gått och lagt sig igen, efter att jag hade tjatat på dom att jag mådde bra. För det gjorde jag, jag hade bara lite ont i ansiktet, framförallt runt vänster ögat. Jag ställde glaset på bordet och kollade på Harry som stod framför mig.
-Go to bed, you need to sleep. Please Harry. sa jag och kollade på honom. Han suckade och kollade på Zayn, och sedan på mig. Tillslut nickade han och började gå mot trappan. Man hörde hans trappsteg i trappan, sedan en dörr som öppnades och stängdes och det blev tyst. Jag lutade mig mot Zayn som satt brevid mig. Vi väntade på Paul. Killarna hade ringt han eftersom han kunde det här med sår och sånt.
-Don't say anything to my dad or Marie.
-Why?
Jag sträckte på mig och kollade på han. Han såg trött och sliten ut men han vägrade att sova.
-Please Zayn, just don't do that.
-But how can you explane that? sa han och visade med finget mot mitt öga.
-I ran into a pole! sa jag och log.
Zayn bara flina åt mig och rörde lite på sig. Just då hörde vi knackningar och båda ställde sig upp och började gå mot dörren. Zayn gick före mig och öppna dörren och in kommer Paul.

Zayns perspektiv:
Paul tog nån gel runt Alexandras öga och gjorde rent hennes sår.
-It's gonna be good soon. sa han och log mot henne. Han satt på huk men reste sig upp och började plocka ihop sina grejor.
-You two schould try to sleep now, I can sleep here if you want to. sa han och kollade på mig och Zayn.
-It's okay. You can go. Thanks for the help. sa Alexandra.
-Okay, sweet dreams. See you soon.
Han sträckte fram haden med gelen som han hade smörjt runt Alexandras öga till henne och hon tog den, hon skulle göra smörja med det tre gånger per dag tills det är bra igen. Alexanrda och jag gick gick efter honom och låste dörren när han hade gått och började gå mot övervåningen.

Alexandras perspektiv:
Zayn och jag kröp ner i sängen och han tog armarna runt mig.
-I can never forgive me for this.
-You must. Zayn come on, look foward. It's nothing to worry about.
-Are you gonna go to the cops?
-No.
-Why Alex?
-Do you think she would stop for some cops? No. This is between here and me. It's gonna be okay.
-It's between here and me, you have nothing to do with this.
-Don't worry. I need to sleep now and you too Zayn. Good night.
-I love you Alex.
-I love you too Zayn. sa jag och slöt ögonen och somnade.

---

Nu är novellen igång igen efter pausen! Och jag ber om ursäkt för det. Nu kommer också Nicole komma igång med bloggandet här! Kram

-Alex?
Jag tog bort händerna från mitt ansikte och kollade på Zayn som stod framför mig. Paul satt i bilen och dom andra killarna var påväg dit.
-What is it?
Han tog sin hand mot min kalla kind och kollade fundersamt på mig.
-I'm scared Zayn.
-For what? frågade han mig.
-For Brenda.



Zayns perspektiv:
När Alexandra hade berättat klart visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. Det var dumt av henne, det hon hade sagt och gjort, men man kunde inte riktigt bli arg på henne.
-Zayn, come on dude!
Det var Louis som stod utanför bilen, dom andra hade redan satt sig.
-I'm coming! ropade jag och reste på mig. Jag sträckte fram handen åt Alexandra som tog den och drog sig upp. Vi kramades snabbt om och jag gav henne en puss på kinden. Jag vände mig sedan om och började gå mot bilen.

Alexandras perspektiv:
Jag zipprade mellan kanalerna men hittade inget att titta på. Marie och pappa skulle snart vara hemma, så jag reste på mig och gick mot köket. Då kom jag ihåg att vi inte hade så mycket att laga mat med, Marie och pappa skulle ju handla mat idag. Jag tog upp min mobil och slog numret till en resturang som körde ut mat.

Klockan var kvart över sex, och bilen med maten som jag beställt körde upp brevid huset. Jag tog pengarna och gick ut till hallen. Jag öppnade dörren och där står en knubbig, flintskallig man i femtioårs åldern och log mot mig. Vi hälsade och jag gav han pengarna och jag fick maten. Han började sedan gå mot bilen igen och han hade snart kört iväg. Jag gick mot köket och började duka fram. Jag la maten i en gryta och log åt mig själv, jag skulle låtsas som att det var jag som hade gjort den. Just då hörde jag bildörrar slås igen och sedan hörde jag dörren öppnades.
-Hallå? ropade jag och började gå mot hallen. Där stod Marie och pappa med händerna fulla av olika kassar.
-Hej Alex, hur är det? sa pappa och släppte ner kassarna.
-Det är bra, maten är precis klar. Vi gick mot köket och båda påpekade att det luktade väldigt gott. Medans jag lade upp maten på tallrikar, packade Marie och pappa upp maten som dom köpt.
När vi satt och åt frågade dom om receptet, men jag sa att det var hemligt, men egentligen visste jag ju inte det.

Jag låg klarvaken i sängen och vred och vände på mig. Det var väldigt varmt och jag kunde helt enkelt inte sova. Klockan var halv två på natten och jag bestämde mig för att gå ut och ta lite luft. Jag kröp upp ur sängen och drog snabbt över mig min one piece, tog min mobil och smög ut och gick nerför trappan. Jag satte på mig mina skor, låste upp och öppnade dörren och gick ut. Det var fullmåne och snön var nästan helt borta men det var rätt kallt ändå. Jag kollade åt både hållen och det var helt folktomt. Jag tog mobilen i handen och började gå. När jag gick på gatan hörde jag en bil komma bakom mig, som sedan stannade. Jag fortsatte gå, fast visst vart jag lite rädd. Jag kollade snabbt bakom mig och såg att tre personer steg ur bilen. Jag tog upp mobilen och slog Zayns nummer.
-Ha, isn't it Alexandra? Nice too me you again.
Rösten kom bakom mig och jag kände igen den, det var Brenda och nu började jag få panik. Jag stannade och ringde snabbt Zayn.
-Eh hello? I talk to you.
Jag låtsades som om jag inte hörde och fortsatte gå. Signal efter signal gick fram hos Zayn, innan han tillslut svarade.
-Hello? sa han tröttsamt.
-Zayn, it's Alex. Please help me, i'm scared.
Jag kände en hand på min axel och av reflex vände jag mig om. Jag hann inte reagera innan jag kände en knytnäve i ansiktet och jag höll på att tappa balansen. Jag tappade min mobil och backade några steg. Det kändes som om det brann i mitt ansikte och jag tog ena handen på sidan av ansiktet. Jag kollade på Brenda, som stod med två andra killar i hennes ålder. Hon gick fram och stampade på min mobil som blev helt krossad.
-What the hell is your problem? fräste jag.
Hon kollade på mig och hånlog. Hon gjorde en gest med handen till killarna, som började gå mot bilen.
-Honey, my problem, is you.
Killarna började gå mot mig igen och dom höll nått i deras händer.
-If you try to run away, screm or fighting aginst, it will just be harder for you. sa hon och vände blicken mot killarna som var nära mig. Dom gick fram till mig och tog mina händer bakom min rygg. Jag försökte slingra mig ur deras grepp, men dom var för starka. Dom virade nått rep runt mina händer och knöt till hårt.
-What's your point with this?! You can't get away with this! You're just a big whore and you got no life! skrek jag till henne. Jag visste inte riktigt vad jag gjorde, jag kunde inte riktigt tänka klart. Hon bara sirrade på mig, hennes blick var kallare än is och om man kunde döda nån med bara blicken, skulle jag varit död.
-Come on, hurry! sa hon till killarna som stod brevid mig. Killarna tog fram som en sjal och började gå bakom mig.
-No, no please!! 
Dom tog den för min mun och knöt till där bak. Sen tog dom en till för mina ögon, vilket gjorde extremt ont. Jag försökte skricka och kämpa emot, men då fick jag ett till slag i ansiktet. Dom förde mig framåt medans jag gnällde och snyffta, vad skulle hända? Dom öppnade nån dörr och tryckte ner mig, och jag kunde konstatera att jag satt i bilen. Dom stängde dörren som var på min vänsta sida och allt blev tyst.

---

Halleluja, äntligen är kapitlet uppe, ganska kort men vill ju ha lite spänning hehe. Nu kommer uppdateringen bli som vanligt igen, har hänt mycket på sista tiden men nu är allt bra igen. Och, jag har nu valt en till bloggare, Nicole! Hon kommer börja blogga här snarast.

Eftersom jag har fått så himla många kommentarer över att jag aldrig uppdaterar, tänkte jag nu höra om nån är intresserad av att skriva med mig här på denna novell..? Som sagt, jag försöker ju uppdatera så mycket jag kan, men eftersom ni tycker att jag aldrig gör det, så kan det ju hjälpa med en till. Intresserad? Mejla då till [email protected] och då ska följande vara med i mailet:

Jag drog mig ur hans grepp och stannade.
-I can tell you that later, if you come with me now.
Jag började gå med Zayn vid min sida. Jag vände mitt huvud och försökte kolla lite snabbt vad det var vi gömde oss för. Och det var en person som stod vid gatan, vända mot vårat håll. Vi fick ögonkontakt i ett par sekunder och jag fick en konstig känsla i hela kroppen. Jag kände igen den person, jag var helt säker på det.



Alexandras perspektiv:
-It was Brenda, right? sa jag och kollade på Zayn medans jag hämtade nyckeln under krukan. Jag tog den och låste upp och gick sedan och la tillbaks den. Zayn öppnade och jag gick in efter honom. Han hade fortfarande inte svarat på min fråga, men jag var helt säker på det. Nästan iallafall.
-Hallå?! ropade jag när jag kom innanför dörren.
-Ah hej! fick jag som svar från Marie. Hon var i köket och bakade nått, det luktade underbart! Pappa satt i vardagsrummet och höll på med sin dator.
-Eh, hello? It's was Brenda, you ex, she's a model and it was very much about you when you broke up with her. sa jag ganska tyst medans jag höll på att ta av mg skorna.  
-Yes.
-Fine. sa jag, lika drygt och surt som han hade svarat mig. Stella kom gåendes mot oss, jag gick fram och lyfte upp henne och började gå mot trappan.
-Alex, sorry. sa han och började gå mot mig. Jag nickade bara mot han.
-Oh, so this is Stella!
Han log stort och jag kunde inte låta bli att skratta, han uttala hennes namn så roligt. Han hälsade på henne innan jag släppte ner henne och började gå uppför trappan.

Zayns perspektiv:
Vi gick in i Alexandras rum som var väldigt fint. Man såg verkligen att det var hon som bodde här. Hennes mobil började ringa och hon kollade på den innan hon svarade. Hon pratade på svenska, så jag fattade ingenting. Jag satte mig på sängkanten och granskade rummet.
-Yeees!! nästan skrek Alexandra ut. Jag hoppade till eftersom jag satt lite i andra tankar och kollade på henne där hon hoppade upp och ner på stället.
-Oh my god. It's was Gustav, and he's dad have a fotball team, like a elite investment, and I am gonna play fotball with them tomorrow, and if he likes me and I like the team, I'm in!
Hon pratade väldigt snabbt samtidgt som hon gick runt.
-Wow, I'm happy for you babe.
Hon stannade och pustade ut. Hon gick och satte sig brevid mig och vi kollade på varandra och log. Hon drog upp sina ben så hon satt rakt framför mig, hon lutade sig mot mig och tog sina händer runt min nacke. Jag tog mina händer runt hennes midja och våra läppar mötes. 

Alexandras perspektiv:
-Alexandra! Micke och jag åker till stan, vi kommer hem runt klockan sex!
Marie. Att hon jämt skulle förstöra. Jag hoppade ner från sängen och gick till min dörr och öppnade den.
-Jaha okej. Jag tror jag är hemma, jag kan göra kvällsmaten om ni vill sen.
-Det låter toppen, hej då! sa båda innan dom stängde dörren.
Jag gick tillbaks till mitt rum där Zayn satt i min säng. Jag stängde dörren bakom mig och Zayn log. Han ställde sig upp och tog tag om mig hårt innan han pressade hans läppar mot mina. Hans händer rörde sig på min rygg och bådas andetag blev snabbare. Han lyfte upp mig helt plötsligt och la mig i sängen. Han la sig brevid mig och drog mig över han. Vi kollade djupt in i varandras ögon och det enda som hördes var våra andetag. Ett sånt här ögonblick är svårt att glömma.

Klockan slog halv fyra när Zayn gick. Dom skulle på någon intervju så han var tvungen att gå. Jag satte mig i soffan i vardagsrummet och började fundera på vad jag skulle kunna laga ikväll. Jag gick mot köket och öppnade vårat kylskåp. Efter att jag hade kollat igenom lite snabbt vad som fanns, så bestämde jag mig för att kolla lite på internet på nån rätt man kunde göra. Jag hittade en vegitarisk rätt som jag tyckte lät god, men vi saknade några ingridienser, så jag bestämde mig för att gå till en mataffär och köpa det.
Jag öppnade våran burk som pappa och Marie lägger i lite pengar i ibland, för till exempel tillfällen som dessa. Jag satte på mig jacka, skor och min mössa som jag fick av Zayn, jag kastade väskan över axeln och öppnade dörren. När jag kom ut fick jag blunda. Solen lös enormt mycket och speglade sig mot den vita snön. Jag öppnade och rotade i min väska och hittade mina solglasögon som jag tog på mig innan jag började gå.

Jag orkade inte gå till city och köpa där, så jag tog en liten mataffär som låg rätt nära huset. När jag vände upp på gatan som den låg på såg jag en person framför mig. Jag såg direkt vem det var. Brenda. Hon var sjukt vacker. Jag vände mig om och började gå åt andra hållet, i hopp om att hon inte hann se mig. Jag gick snabbt och stressigt och vågade inte kolla bak om hon följde efter mig. När jag hade gått bort från den gatan och bakom hörnet saktade jag ner och kollade snabbt bakom mig. Hon var där. Ungefär en meter framför mig. Jag hoppade till av förvåning och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Brenda kollade surt på mig och jag tog min blick mot vägen.
-Look at me bitch!
Jag gjorde som hon sa och kollade på henne, nu såg hon riktigt arg ut.
-Leave Zayn, or I will do it very hard for you.
-No, I'm not gonna leave Zayn. And your time with him is over, your fucking slut.
Orden bara flög ur mig, och jag ångrade det, fast ändå inte.
-Oh, you playing tuff? Haha, poor you parents, that born you. They can't proud.
Ilskan drog över mitt fönuft, och utan att riktigt tänka mig för, drämde jag till henne med handflatan i ansiktet och hon föll ner till marken. Jag började springa därifrån, vad hade jag gjort?
-This isn't over, you can't run from me, I will found you bitch!!
Skrek hon efter mig. Jag sprang ändå tills jag kom till vårat hus. Jag satte mig vid dörren och kipade efter luft. Jag tog med handen lite snö som låg på backen och tog händerna i ansiktet och blundade.
-Alex?
Jag tog bort händerna från mitt ansikte och kollade på Zayn som stod framför mig. Paul satt i bilen och dom andra killarna var påväg dit.
-What is it?
Han tog sin hand mot min kalla kind och kollade fundersamt på mig.
-I'm scared Zayn.
-For what? frågade han mig.
-For Brenda.

---

Yey, äntligen är kapitlet ute. Jag har varit magsjuk, därför kapitlet kommer lite sent.

Han såg lite förvirrad ut men jag log lite snett åt han innan jag också vände mig om och började gå uppför trappan. Vi satte oss i soffan där upp i vardagsrummet, som Liam och jag satt i första gången jag var här. Det var lite tyst i början och jag gjorde en gest mot han att han kunde börja prata. Han suckade djupt och kollade ner i marken och sedan upp på mig igen innan han började.



Alexandras perspektiv:
-Did you feel anything when we kissed?
Jag fick tillbaka bilderna från den kvällen, när han kom nära mig och när våra läppar möttes i några sekunder, innan han gick igen.
-You know. Everything did happend so fast.
Jag bet mig i läppen och tog bort blicken från Harry.
-Ok, here's the true. I...
-Did you kissed him?!
Det var Zayns röst som kom uppför trappan. När jag såg hans besvikna blick kändes det som att bli slagen riktigt hårt i magen. Han sprang nerför trappan och jag kollade surt på Harry.
-Everything is your fault. You know that he will listen!
Jag blängde argt på Harry, han visste att detta skulle hända. Han ville att Zayn skulle höra, annars skulle vi suttit inne på hans rum. Jag reste mig snabbt upp och började springa efter Zayn. När jag kom ner såg jag dörren stängas, så jag sprang och kastade på mig mina skor innan jag sprang efter honom. Han gick i raskande fart mot parken.
-Zayn, please stop! It's a misstake!
Han stannade upp och vände sig om. Jag fortsatte gå mot honom tills jag stod ungefär två meter ifrån han.
-I didn't kiss him, he kissed me.
Jag kollade på Zayn som stirrade på mig. Han gick närmare mig och tog sin hand på min axel.
-You had too choose, me, or Harry. Life isn't fair.

Zayns perspektiv:
Jag släppte mitt tag om Alexandras axel och bakade några steg. Hon såg så förvirrad ut och visst gjorde det lite ont att se henne sådär, men det var hon själv som hade satt sig i denna position.
-Well, then i choose you. Harry is a great best friend, and I haven't that feelings for him as I got for you.
Hon kollade bort och tog sin hand i håret. Jag gick fram till henne igen och tog handen under hennes haka och vred hennes huvud mot mitt håll. När vi fick ögonkontakt log vi och Alexandra fnös.
-It's not everyday you have to choose if you wanna have Zayn Malik or Harry Styles as your boyfriend.
Jag skrattade och tog mitt huvud närmare hennes, vi var bara några centimeter från varandra.
-So you choose him.
Rösten kom från höger och både Alexandra och jag kollade dit. Det var Harry. Alexandra släppte taget om mig och gick bort till Harry.
-Can't we just be best friends? sa hon kollade på honom.
-Sure, only if you just don't kiss each other infront of me. Harry log och han och Alexandra kramades. Jag gick fram till honom och gjorde ett handslag innan vi också kramades lite snabbt.

Harrys perspektiv:
Alexandra var lycklig nu med Zayn, och det var det jag ville. Att hon skulle vara lycklig. Allt detta hade bara blivi dumt, och visst, det kommer bli lite svårt att släppa henne, men man kan inte få allt. Hon var min bästa vän, och det skulle ingen få ta ifrån mig. Jag lämnade hon och Zayn bakom mig när jag började gå mot vårat hus. Jag vände mig om och såg dom stå där och kyssas. Jag log för mig själv och vände mig om igen. Som sagt, jag kände det där som man oftast inte känner, den där känslan man får. Varje gång jag såg henne blev jag varm inombord och när vi skrattade ihop kändes det väldigt bra. Men hon hade inte dom känslorna för mig, och det får jag helt enkelt acceptera.

Alexandras perspektiv:
Jag och Zayn gick i parken mot stan. Mitt liv kunde knappt bli bättre nu. Vi gick förbi några stånd och ett av dom sålde olika mössor. Zayn hittade en mössa till mig som han köpte, fast jag sa att jag inte behövde. Och den var såg lite rolig ut men den var väldigt söt. Jag släppte ut mot hår som satt i en bulle och satte på mig mössan. Zayn gjorde en tummen upp och skrattade, världens underbaraste skratt. Vi gick vidare och när vi kom fram till stan bestämde vi oss för att köpa nått varmt att dricka på starbucks.
Precis när vi hade gått ut kom det fram några fans i trettonårs åldern. Dom tog kort med han och sen frågade en tjej mig vem jag var och vilken relation jag hade till Zayn.
-Eh, I'm Alexandra. Jag kollade på Zayn och försökte få hjälp med vad jag skulle säga, jag visste ju inte om han ville hålla vårt förhållande hemligt. Men Zayn höll på att ta kort med en annan tjej så jag fick hitta på något.
-And we are best friends. sa jag och log mot henne.
-Oh my god, can I take a picture wtih you too?
Jag vart väldigt förvånad först när hon sa det, men visst gick det bra. Hon ställde sig brevid mig och vinklade sin kamera mot oss. Jag log stort och hörde ett klick från den och tjejen ställde sig framför mig igen.
-Thanks you, have a nice day! sa tjejerna och började gå.
-Have a good day girls! sa Zayn efter dom.
-You said we were best friends?
Han kollade på mig med ena ögonbrynet uppe.
-Yes, cause I don't know if want to have it in secret.
-I don't, but if you want, I can understand.
Jag nickade och sa att jag skulle fundera på det. Visst hade det varit kul att vara som en slags kändis, folk vet liksom vem du är, men jag vill kanske inte bli ihågkommen bara för det. Sen är det väll också bäst för mig, jag skulle få mycket hat och så vidare.
-Oh no. sa Zayn helt plötsligt när började gå mot parken.
-What is it?
Jag försökte kolla efter vad han kollade på, men det gick inte så bra, det var mycket folk och jag visste inte ens vad jag skulle leta efter.
-Come, hurry up. sa han och tog tag i min ärm och vi började gå med bråskande steg mot parken.
-Can you tell me what it is?
Jag drog mig ur hans grepp och stannade.
-I can tell you that later, if you come with me now.
Jag började gå med Zayn vid min sida. Jag vände mitt huvud och försökte kolla lite snabbt vad det var vi gömde oss för. Och det var en person som stod vid gatan, vända mot vårat håll. Vi fick ögonkontakt i ett par sekunder och jag fick en konstig känsla i hela kroppen. Jag kände igen den person, jag var helt säker på det.

---

Det var en som frågade hur lång tid ett inlägg tar att göra, och det brukar ta cirka 2 timmar. Jag tänker alltid ut först vad jag ska skriva, sen att skriva ner allt tar cirka 1 1/2 och sen ska jag leta bilder och fixa dom. Men sen går några kapitel snabbare och några tar längre tid.
Sen var det en som tyckte jag att borde ta in en till bloggare, så det blir mer uppdatering. Och jag har funderat på det, men känner att jag har ideér och att det är ju lite kul när det går bra för en novell man startat själv. Och jag fösöker uppdatera så ofta jag kan, men det tar ju lite tid.
Hoppas ni gillar det! :)

Visst var jag lite avensjuk, men jag lyckas ju alltid klanta mig. Han följde med henne till dörren där dom sa något till varandra innan dom kramades om länge. Dom släppte taget om varandra och kollade på varandra. Deras ansikten kom närmare varandra och tillslut möttes deras läppar och det högg till i mitt hjärta. Jag kastade mig i sängen igen och grävde ner huvudet i kudden. Det där borde vara jag. Inte Zayn.



Alexandras perspektiv:
Zayns mobil började ringa helt plötsligt, så vi avlutade snabbt kyssen. Jag släppte tagit runt Zayns nacke och han runt min midja. Jag kollade på han medans han tog upp mobilen ur fickan och läste på skärmen.
-Sorry. sa han och viftade lite med mobilen. Jag nickade och log mot han, och han gav mig en väldigt snabb kyss på munnen innan han vände sig om. Han svarade i mobilen och började gå mot deras hus och han var snabbt inne. Jag stod kvar och försökte tänka klart. Hade jag nyss kysst Zayn? Dörren bakom mig öppnades och ut kom Marie.
-Åh, hej Alex. Kom in!
Jag gjorde som hon sa och gick in och tog av mig jackan och skorna. Klockan var precis elva. Jag var rätt trött, så jag sa god natt till Marie och pappa som satt i soffan innan jag gick upp. Jag böt om till mitt nattlinne och styrde mina steg mot badrummet. När jag var klar gick jag och la mig i sängen. Jag hade fått ett sms medans jag var i badrummet, det var från Zayn, och han hade skrivit thanks for today babe :) and here's the picture with u and selena xx. Jag klickade på bilden och log. Bilden var perfekt. Jag svarade han innan jag la mig tillrätta och somnade snabbt med huvudet fullt med funderingar.

-Nej Stella, inte där! 
Jag sprang fram till henne där hon stod och klöste på soffan. Jag tog upp henne och gick iväg till hennes klösbräda och ställde henne där.
-Här får du klösa.
Jag gick tillbaks till soffan. Det var bara jag hemma just nu, pappa var på promenad och Marie var på nånting med jobbet. Jag hörde dörren öppnas och jag böjde mig fram för att kolla vem det var. In kom pappa med en starbucks mugg i ena handen och en tdining i andra.
-God morgon. sa han när han såg mig. Jag mumlade tillbaks god morgon till han också och satte mig tillrätta i soffan. Efter ett tag kom han in och ställde sig framför mig. Jag kollade upp på han eftersom han stod i vägen för tv:n, men hans blick menade att vi behövde prata.
-Vad?
-Vet du. Idag när jag gick i parken, gick jag förbi ett stånd som sålde tidingar. Och när jag går förbi, vet du vem jag såg då? På första sidan? Det här. sa han och höll fram tdiningen han kom med. Tidingen hette nått i stil med pappazzi och på första sidan var det jag och Zayn, när han höll armen runt mig, när vi var påväg mot resturangen. Under stod det "Zayn's secret love? 10 exlusive pictures!" och jag kunde knappt tro det. Jag tog tidingen och bläddrade igenom den tills jag kom till dom andra bilderna av oss. Dom var från när vi kom till resturangen och när vi gick därifrån.
-Oj då. sa jag och bet mig i läppen.
-Ja du, det kan man säga.
-Jag måste prata med han. sa jag och reste mig upp och började gå mot dörren. Jag kollade snabbt i spegeln när jag gick förbi, jag hade mjukiskläder på mig och håret som en bulle men jag var tvungen att prata med han. Jag tog på mig mina skor och gick ut mot deras dörr. Jag knackade på och ganska snabbt öppnades dörren. Det var Niall, som hälsade och kramade om mig innan jag gick in.
-Where's Zayn? frågade jag när jag hade tagit av mig skorna.
-He's still sleeping, but I think you can wake him up.
Jag nickade och började gå mot trappan. När jag gick förbi vardagsrummet märkte jag att Harry satt där och våra blickar möttes i någon sekund. Jag kollade snabbt fram igen och började gå uppför trappan mot Zayns rum. Jag knackade först men när han inte hade öppnat så gick jag in. Jag hade sett bilder på Zayn när han sov, men i verkligheten var han ännu sötare. Jag tog upp min mobil och tog kort på han.
-Zayn. It's Alex. sa jag och ruskade på han. Han var lika seg som jag på att vakna med efter ett tag hade han vaknat till. Hans frisyr såg lite rolig ut och jag kunde inte hålla mig från att skratta lite. Han fattade vad det var om, så han försökte se arg ut, men det gjorde bara att jag började skratta ännu mer. Sen kom jag på varför jag var här.
-Look at this. sa jag och gav han tidingen. Han kollade på bilderna innan han gav tidingen till mig igen och kollade på mig. Han hade en rynka i pannan och suckade lite lätt.
-Welcome to the world of famuos. sa han och putade till mig lätt och fnös.

Zayn och jag gick nerför trappan efter att vi hade suttit och pratat lite. När vi kom ner var Niall och Liam i köket och Harry och Louis i vardagsrummet och spelade nånting. Alla kollade upp när vi kom och jag började gå efter Zayn som gick mot köket. Jag såg i ögonvrån att det var nån som kom mot oss.
-Alexandra, we need to talk. Det var Harrys röst som var bakom mig och jag vände mig om.
-Yeah. sa jag och nickade och ett svagt leénde kom från Harry. Han vände sig om och började gå uppför trappan. Jag vände mig om och kollade på Zayn. Han såg lite förvirrad ut men jag log lite snett åt han innan jag också vände mig om och började gå uppför trappan. Vi satte oss i soffan där upp i vardagsrummet, som Liam och jag satt i första gången jag var här. Det var lite tyst i början och jag gjorde en gest mot han att han kunde börja prata. Han suckade djupt och kollade ner i marken och sedan upp på mig igen innan han började.

---

En fråga: vem vill ni/tror ni att hon kommer välja, Harry eller Zayn? Förlåt för ganska kort kapitel, men hade egentligen inte tid med detta. Ha en bra helg, och nästa del kommer upp iallafall innan måndag! Kram

Zayn stannade bilen vid ett rödljus och kollade på mig.
-For two months, but we are going to be here in London sometimes and with our familys.
Han kollade sedan mor vägen igen och började köra eftersom det vart grönt.
-Oh, thats a long time. But where are we going now? frågade jag.
-That's a secret. sa Zayn log stort.



Zayns perspektiv:
Jag stannade bilen och Alexandra kollade sig fundersamt runt, men hon sa inget. Jag hoppade ur bilen och gick runt till hennes sida och öppnade dörren. Hon huttrade till när hon kom ut. Det var ju rätt så kallt och hon hade bara kläningen och en jacka till. Jag tog min arm över hennes axlar, för att värme henne lite, och sen började vi gå. När vi kom in på gatan resturangen var på stannade hon upp och kollade på mig med öppen mun.
-Are you kidding? sa hon och kollade på mig.
-No.
Hon tog sin hand för sin mun och började skratta lite.
-This, is just so crazy!

Alexandras perspektiv:
Zayn och gick gick på gatan och vi kom bara närmare och närmare resturangen. Han hade tagit med mig på bland den finaste resturangen i hela London. När vi kom in genom portarna stod det två vakter på varsin sida som tog våra jackor. Det kom fram en annan person som visade oss vägen mot vårat bord. När vi gick kollade jag mig runt. Alla var finklädda och dom flesta var runt trettioårsåldern, men det fanns både äldre och yngre. Jag fastnade på en grupp tjejer som satt i ett hörn och en tittade upp där jag kom. Kan det vara Selena Gomez? Det var iallafall väldigt likt.
-Here. sa den finklädde mannen och drog ut min stol och jag satte ner.
-Here are the menu and you can just call on me when you want to order.
Vi nickade och tackade och jag kollade på Zayn som satt mitt emot mig. Jag log och fnissade lite och kollade bort. Jag bestämde mig ganska snabbt för vad jag ville ha, jag tog en vegetarisk rätt såklart, det var nån fyllning i nått bröd och nån dressing som hette nått jätte konstigt, men det lät gott när man läste förklaringen. Zayn hade lite svårt att bestämma sig men han tog tillslut nån kyckling rätt. När vi hade beställt maten satt vi och pratade om allt möjligt, han var verkligen en lättsam person. Min mobil ringde och jag tog upp den och svarade. Det var Gustav som undrade vart jag var, han hade tydligen letat efter mig. Jag ljög och sa att jag inte kände mig så bra, man hörde att han blev lite besviken på rösten men vi sa att vi skulle ses nån annan dag. När jag avslutade samtalet såg jag att jag hade fått ett sms från Moa, hon bad om förlåtelse och ville att vi skulle bli vänner igen, vilket var en enorm lättnad. Såklart ville jag det, så jag svarade henne innan jag och Zayn började prata igen. Jag såg i ögonvrån att det kom någon mot oss och när personen var bara några meter från oss tittade jag upp på den. Herregud, det var verkligen Selena Gomez och hon var verkligen så snygg! Hon går förbi vårat bord och jag vände mig snabbt om. Hon gick och pratade med någon som jobbade här och jag vände mig om igen.
-Oh. My. God. It's Selena Gomez! Tjöt jag tyst till Zayn. Han bara skrattade lite och han kollade bakom mig. Jag vände mig om och såg att hon är påväg hit igen. Okej, andas Alex, andas.
-Hi Selena. sa Zayn och log mot henne. Jag slutade andas ett tag där.
-Oh, hi Zayn. How are you?
Hon stannade framför vårt bord och kollade mot Zayn och log.
-I'm good thanks, how about you?
-Yeah, I'm good. Have a nice night.
-Thank you, and before you go, can you take a picture with my friend Alexandra? Han gjorde en gest mot mig och hon kollade mot mig och log. Jag fick komma på mig själv och log tillbaks.
-Sure!
Zayn tog fram sin mobil och jag ställde mig upp brevid henne. Hon tog sin arm vid min midja som dom flesta gjorde och jag log stort.
-So, done! sa Zayn och Selena släppte mig. Innan jag gick och satte mig kramades vi snabbt om och vi sa hej då till varandra och jag satte mig ner igen. Hela jag skakade och jag var tvungen att dricka för att lugna ner mig. En kypare kom fram med vår mat och bådas såg underbara ut. Jag var fortfarande i lite chocktillstånd när jag började äta men när vi började prata om annat blev allt normalt igen.
Maten var underbar och tiden bara flög iväg med Zayn. Vi pratade och skrattade hela tiden, det kändes som vi hade känt varandra jätte länge.
-Oh no. sa Zayn när han kollade på sin mobil. Han sträckte över sin mobil och först visste jag inte riktigt vad jag skulle kolla på, sen insåg jag att klockan var tio i elva, och jag var tvungen att vara hemma klockan elva.
-Hello. I'm sorry, but the resturant is going to close eleven o'cklock.
Det var en man som stod vid vårat bord, vi bad att få notan och han gick iväg. Vi började resa på oss och då kommer han med notan. Zayn tog den och började lägga sedlar i den.
-How much did it cost? frågade jag Zayn, eftersom han bara la i sedal, han sa att han skulle betala mig, fast jag inte ville.
Han mumlade nått som jag inte hörde innan han gav den tillbaks till kyparen och kollade på mig. Vi började gå mot dörren och fick våra jackor av vakterna, innan vi gick snabbt mot bilen.

Harrys perspektiv:
Jag skypade med mamma medans jag satt i min säng i mitt rum. Jag ska jag dit ju Söndag, och Alex också, fast vi får väl se hur det blir med det. Jag hörde en bil utanför så jag sa hej då till mamma och avlsutade samtalet innan jag gick fram till mitt fönster som ledde ut mot gatan. Då såg jag Zayns bil stanna och ut kommer Zayn och Alex. Visst var jag lite avensjuk, men jag lyckas ju alltid klanta mig. Han följde med henne till dörren där dom sa något till varandra innan dom kramades om länge. Dom släppte taget om varandra och kollade på varandra. Deras ansikten kom närmare varandra och tillslut möttes deras läppar och det högg till i mitt hjärta. Jag kastade mig i sängen igen och grävde ner huvudet i kudden. Det där borde vara jag. Inte Zayn.

---

 Jag uppskattar alla tips jag får, och statistiken höjer sig hela tiden, blir så glad hihi. Men vem tror ni Alex väljer, Harry eller Zayn? Eller kanske Gustav, eller nån annan?

-Hi, did I forget something again? sa jag och skrattade lite. Men han såg bara ganska allvarligt in i mina ögon.
-Yes. You did. This. sa han och närmade sig och nu vi stod nu väldigt nära varann. Jag bakade några steg och han föllde med, fortfarande väldigt nära. Han stängde dörren bakom sig och men hade fortfarande sin blick djupt nerborrade i mina ögon. Precis när jag skulle säga nått, pressade han sina läppar mot mina.



Alexandras perspektiv:
Jag vart som förstelnad och chockad när Harry började kyssa mig. Han drog sig undan och kollade på mig. Jag kollade bara på han och skakade lätt på mitt huvud. Varför gjorde han så? Jag hörde en bil köra upp på uppfarten och fast det var svårt att slita sig från han, så klarade jag det och sprang till köksfönstret och kollade ut mot uppfarten. Där stod det en taxi och ut kommer Marie och pappa. Jag springer till ytterdörren där Harry står fortfarande och kollade bara på mig. Jag öppnade dörren snabbt och kastade på mig några skor som var i hallen, innan jag sprang ut och kramade om dom. Jag hjälpte till att bära och pappa och Marie gick före mig in. Men när jag kom in var Harry inte där. Så jag vände mig om och ser Harrys ryggtavla innan han öppnar deras dörr och går in.

Jag satt inne på mitt rum och försökte plugga, men i mina tankar var det bara Harry. Jag hade funderat på om jag skulle skicka nått sms till han, men vågade aldrig. Jag behövde komma andra tankar, så jag började tanka ner alla mina bilder från min mobil till datorn. När alla bilder var klara valde jag ut tre stycken som jag skulle rama in, dom som jag har på mitt nattduksbord. Jag tog tag i dom och började ta ut bilderna. Den på Harry och mig la jag i en låda och det på Kevin och mig likaså. Men det kortet, på Linnea och mig, rev jag sönder i bitar och kastade i papperskorgen. Jag tog också ner alla One direction posters, nu var dom som mina bästa vänner, så det kändes lite fel att ha kvar dom uppe, men jag la dom också i lådan som jag sedan ställde på en hylla i min walk in closet. Bilderna, som jag skulle rama in, var på Moa och mig, en när jag spelar fotboll och en på Louis, Zayn och jag när vi gör grimaser. Jag skrattade åt bilden när jag ramade in den, vi såg verkligen sjuka ut!

Jag kände en tyngd mot min mage och jag öppnade ögon snabbt och kollade vad det var.
-En katt?! sa jag högt. Varför hade jag en katt på mig? Jag kollade runt i mitt rum och såg att Marie och pappa stod i dörröppningen och log.
-Den är din, det är en tjej och hon är fyra månader gammal. sa Marie och log mot mig.
-Herregud! Åh tack så jätte mycket!
Jag satte mig upp och tog henne i famnen. Hon var vit/orange färgad och jag döpte henne direkt till Stella. Dels för att jag älskade det namnet, och för att det betyder stjärnan på latinska.


-Vad söt hon var! utbrast Moa när vi kom innanför dörren, då hon såg Stella. Vi skulle fixa oss hemma hos mig till festen ikväll som var om tre timmar, klockan nio. Vi gick upp på mitt rum och kollade först lite på tv, men sen börjadee vi fixa oss. Jag satte på mig min ganska korta kläning som jag köpte nyligen och kollade mig i spegeln.
-Den där var ju skit snygg Alex! sa Moa och busvissla.
Hon böt också om till sin klänning, och hon började sminka sig medans jag började platta håret.
-Alexandra! Kom ner nu! ropade Marie nerifrån.
Moa och jag kollade bara på varandra innan jag sprang ner. När jag kom ner för trappan ser jag att det är killarna och jag biter mig i läppen. Var dom tvunga att komma just nu? Moa får absoult inte se dom!
-Wow! Where are you going? sa Louis och log stort.
-To a party. sa jag och kollade ner i marken men lyfte snabbt blicken igen när jag hörde fotsteg i trappan. Jag vänder blicken mot trappan och ser Moas ben och snart hela henne. Jag kollade snabbt mot killarna och mimade fuck medans jag blundade. Jag vände mig om mot Moa som såg väldigt förvirrad ut.
-What is this? stammade hon fram och gjorde en gest mot killarna.
-You lie to me. You said you hasn't meet them, and you're a fan. W-why?
Jag kollade på Moas förvirrade ansikte och visste inte riktigt vad jag skulle säga.
-So you're a fan?
Det var Harry och jag kollade mot han och vi fick ögonkontakt. Jag kollade bort och kände tårarna bränna. Då hörde jag dörren öppnades och jag kollade mot killarna och ser att Harry går med raska steg ut.
-Harry! Jag ropade på honom medans jag gick fort mot dörren och ut där jag ser han.
-Please, stop!
Det snöade väldigt mycket, typiskt. Han stannade och vände sig om och vi stod ungefär fem meter ifrån varandra.
-Why? Can I trust you now? After this?
-What? Why can't you?
Han skakade bara på huvudet innan han vände sig om igen och började gå mot deras dörr.
-Harry. viskade jag nästan ut. Louis, Niall och Liam gick förbi mig mot deras dörr och Niall vände sig om och mimade sorry och ryckte på axlarna innan han gick in genom dörren med dom andra. Jag känfr ett grepp om min arm som drog mig in i vårt hus igen. Och jag kände igen det greppet, det var Zayns. När vi kom in stod Moa och satte på sig jackan och skorna innan hon gick ut. När hon gick förbi mig så ignorera hon mig helt. När hon hade gått lutade jag mitt huvud mot hans bröstkorg.
-Do you hate me too? frågade jag.
-No. Are you still going to the party?
Jag suckade och skakade på huvudet.
-Can I take you to a dinner on a resturant? If you don't have already eat? And where's you dad and Marie?
Zayn ville bjuda mig på middag. Bara mig. Jag log stort och rätade på mig.
-Oh, sure, I haven't eat and it would be great. Marie and my dad are at the market.
Just när vi pratade om dom kommer dom in genom dörren med matkassar i händerna.
-Hello! sa pappa och kollade på Zayn och mig lite förvånat.
Vi hälsade på dom och då frågade pappa vart Moa var, och jag sa bara att det blev ändringar och att jag och Zayn skulle ut och äta istället. Han var lite skeptisk till det först, men gav sig sedan när Zayn sa att han körde mig hem säkert sen innan klockan elva.

-Why were you guys in my house before? frågade jag Zayn när vi satt i bilen.
-We should just say that we are going to a tour, the first consert is next weekend, here in London. Then we are going to different citys and some other countrys.
-For how long?
Zayn stannade bilen vid ett rödljus och kollade på mig.
-For two months, but we are going to be here in London sometimes and with our familys.
Han kollade sedan mor vägen igen och började köra eftersom det vart grönt.
-Oh, thats a long time. But where are we going now? frågade jag.
-That's a secret. sa Zayn log stort.

---

 Tack för alla kommentarer! Och för er som inte sett det så har jag nu skaffat en chatbox, under kapitlen på höger sida. Ha en trevlig helg :)

Jag hade några nya förfrågningar som jag kollade igenom, sen skulle jag kolla vilka som var online. Och högst upp, var Linnea. Jag funderade på om jag skulle ringa henne. Jag gick in på hennes profil och tog pilen över Ring Upp. Skulle jag trycka? Mitt block åkte nerför sängen och jag böjde mig ner efter det. Och när jag sätter mig tillbaks och kollar på skärmen, står det Ringer upp Linnea.



Alexandras perspektiv:
Jag stirrade på skärmen och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Men efter några sekunder avbröts samalet eftersom hon inte svara och jag andades ut. Gud vad töntig jag var. Jag tog upp internet och började leta fakta då det plingar till och jag ser att jag har fått ett meddelandande från Linnea på Skype, där hon skrev:
hej alex. jag har tänkt på oss, och båda vi har förändrats. du bor i ett helt annat land, långt från mig, och du har fått nya vänner, likaså jag. så jag tror det är bäst som det är nu. men när det var du&jag, var den bästa tiden i mitt liv, så tack för det. kram, din linnea.
Jag kände en tår rann ner för kinden men struntade i att torka bort den. Jag väktes i tankarna när det plingade på dörren och jag hoppade ur sängen och sprang ner. Utan att tänka mig för öppnade jag dörren och möttes av ett förvånat ansikte.
-Wow, Alex, what is it?

Harrys perspektiv:
Jag satt i soffan med Alexandra lutandes mot min axel. Hon berättade vad som hänt för mig, så jag var bara ett stöd. Efter ett tag, när vi hade pratat var jag tvungen att gå, och hon behövde plugga. Varför jag kom hit var egentligen bara för att hon hade ett armband som hon hade tappat i min bil som jag hittade.
Vi kramades hej då och jag ut. Inte denna gång heller blev det, inte denna gång.

Alexandras perspektiv:
Efter att jag pluggat klart gick jag och gjorde mig iordining innan jag kröp ner i sängen och somnade snabbt, med Harry på tankarna.

Jag vaknade av det irriterande ljudet av väckarklockan. Jag låg kvar lite i sängen efter att alarmet gått men gick sedan upp. Idag skulle bli en bra iallafall. Idag, klockan tolv släpps biljetterna till One directions konsert här i London som jag och Moa ska gå på, så då när vi har lunchrast ska vi hem till mig och köpa biljetter så snabbt som möjligt. Efter skolan ska jag ut och träna och ikväll ska pappa och Marie hem. Jag kollade på klockan och insåg att jag var sen, igen, så jag fick springa till bussen, men jag är ju van med det.

11:56. Jag och Moa kollade nervöst på varann. Vi ville ha så bra platser som möjligt.
-Jag måste verkligen kissa. sa Moa och kollade på mig.
-Men skynda dig då, du har ungefär tre minuter på dig.
Hon sprang iväg och jag kollade efter henne, och hon var snabbt tillbaka.
-Ska vi filma? frågade jag.
Hon nickade och jag satte på min webb kamera och klockan slog 12:00 och för en sekund slutade vi andas innan vi fick panik och skrek vart jag skulle trycka, men klockan 12:03, hade vi beställt två platser, bland dom första raderna.
Vi åt också hemma hos mig, vi lagade pasta med köttfärs fyllning till Moa och nån spenat liknande till mig, det vart faktiskt väldigt gott. Sen gick vi tillbaks till skolan, eftersom vi hade tid. Resten av dagen flöt på bra, och jag satt nu och knöt mina joggingskor. Det skulle bli skönt att springa igen. Jag stretchade innan jag gick ut och satte på musik och proppade in mina hörlurar.

Jag hade joggat i trettio minuter och var påväg hem nu. Det var inte jätte kallt idag faktiskt.
-Alexandra!
Jag hörde nån ropa mitt namn i bakrunder så jag tar ut mina hörlurar och kollar mig omkring.
-Alex här!
Jag kollar åt höger och där kommer Gustav.
-Hej du. sa jag och log åt han. Han var grymt snygg!
-Så du är ute och springer, ser jag.
Jag nickade till svars.
-Gustav!
Man hörde en ljus tjejröst ropa hans namn och vi båda kollade vart det kom från, och framför oss kommer tre tjejer, och dom såg hur snygga ut som helst. Fast dom hade mycket smink och var lite allmänt fake. Men dom liknade verkligen modeller, och där står jag, svettig och anfådd med munktröja och och mjukisbyxor. Hon som stod i mitten, som hade ropat på han, kollade lite snett på mig och mötte hennes blick. Och det var inte en så glad blick.
-Ah men vi ses. sa jag och kollade på han.
-Ja, det gör vi. Ha det bra.
-Vänta, är du Alexandra, den nya tjejen? sa hon i mitten.
-Ja.
-Jag heter Olivia, och det här är Wilma och Paula. sa hon och visade med handen vilka dom var.
-Du är bjuden på min fest imorgon. Den kommer bli stor, och du kommer ångra dig om du inte kommer.
-Men jag kommer. sa jag och försökte le, men fick bara en blick och ett snabbt fake leénde tillbaks från henne.
-Då ses vi.
Hon tog ett steg mot mig, och först trodde jag hon skulle krama mig, men hon tog sitt huvud brevid mitt öra och viskade låt Gusta va, annars blir det inte så kul för dig. Hon drog sig tillbaks och jag kollade bara på henne innan jag kollade på Gustav som kommer med en arg blick mot henne. Jag kände att för varje sekund jag var här, vart det bara spändare och spändare. Så jag började jogga iväg och var snart hemma. Jag öppnade dörren och gick in. Känslan man har nu är osägbart härlig! När jag började knyta upp mina skor knackade det på dörren. Jag öppnar och där står Harry.
-Hi, did I forget something again? sa jag och skrattade lite. Men han såg bara ganska allvarligt in i mina ögon.
-Yes. You did. This. sa han och närmade sig och nu vi stod nu väldigt nära varann. Jag bakade några steg och han föllde med, fortfarande väldigt nära. Han stängde dörren bakom sig och men hade fortfarande sin blick djupt nerborrade i mina ögon. Precis när jag skulle säga nått, pressade han sina läppar mot mina.

---

Nu kommer ert efterlängtade drama, haha. Men egentligen skulle det inte vara än, eftersom dom inte känt varann så länge, men många ville ha det så jag fick ändra lite. Och jag ska kolla om jag kan ordna en chatbox! Kommentera :)

Och om vi har tur, kanske kan min pappa fixa Meet and greet biljetter, för han känner massa såna snubbar.
Jag log stort mot henne, innan jag vände huvudet mot vänster och kollade på husen vi gick förbi. Jag började tänka lite på det hon sa. Om, om hennes pappa nu kan fixa såna biljetter, då...
-Alexandra! Akta dig för bilen! ropade Moa och jag vände huvudet mot vägen igen och hann se en tutande bil som kommer körandes mot mig.


Alexandras perspektiv:
-Asså fattar du hur nära det där var eller! Bilen var bara några millimeter från dig! Helt sjukt!
Moa knuffade mig lätt och skrattade.
-Välkommen till min vardag! sa jag och hånlog mot henne.

När vi var framme kunde jag knappt tro det. Moas hus var som ett slott, verkligen, med två ferrari bilar på uppfarten. Och jag trodde dom var endå en ganska normal familj, men verkligen inte! När man kom in kunde man inte fatta att nån bodde här, allt var så himla städat och snyggt! Hennes mamma kom och hälsade på oss, hon hade bakat bullar som vi fick. Det kom också en liten, vit pudel fram och hälsade på oss, som Moa berättade hette Kingen. Hon visade mig resten av huset innan vi gick in på hennes rum. Och jag sa att Zayns rum var stort. Det här var minst lika stort, med balkong och eget badrum som hon hade bara en dörr emellan.
-Du. Ta inte det här på fel sätt, men jag trodde ni var liksom, en normal familj. Ni är ju liksom...
-Stenrika. fyllde hon i och jag nickade att det var det jag tänkte säga.
-Min pappa reser nästan jämt i världen, mamma är hemma fru och sen har jag två systrar som är nitton som bor här, och en som är tjugoett som bor i New York. Jag vill liksom, inte skryta om pengarna. Såklart skulle jag kunna gå runt med bara märkeskläder och sånt, men jag vill vara ganska äkta. Sen, vill dom flesta ha mig bara för det här, och ännu mer om jag visar det. Men du verkar inte vara en som person, så jag tänkte att jag kunde visa dig, mitt riktiga jag, ungefär. Min släkt är väldigt, rika och mäktiga hela högen. Jag heter ju Moa Von Trander Bennson.

Harrys perspektiv:
Jag trummade med fingrarna på ratten till musiken medans jag satt och körde min bil. Jag var påväg hem från Anton, en god vän sedan länge tillbaks. När jag började närma mig huset såg jag Alexandra gå på vägen. Hon vände sig om när jag kom och hennes hår fladdarde i vinden. Jag sänkte musiken och veva ner vindrutan.
-Are you going home? frågade jag henne.
Hon nickade och jag gjorde en gest att hon skulle hoppa in i bilen.
-Thanks! sa hon och log stort när hon hade hoppat in i bilen.
Jag började köra iväg och vi var snart hemma. När vi hade klivit ur bilen började Alexandra gå mot hennes dörr. Men jag ville säga en sak till henne. Det är nu eller aldrig.
-Alex, I wonder, If you want to go with me and meet my family in Holmes Chapel, at this weekend? Friday?
Hennes ansikstutryck förändrades, först till chockad, sen till lite förtvivlad.
-Eh. On Friday. I can't on Friday. I'm going to, a party. sa hon och kollade bort en sekund innan hon kollade på mig igen och bet sig i läppen.
-But, Sunday? You know, it's nothing big, just a dinner. Like friends. Old friends.
Åh vad dumt det här blev.
-Yeah, sure. On Sunday, that's would be fun!
Nu log hon stort och jag log tillbaka innan hon vände sig upp och gick till dörren och låste upp och gick in.

Alexandras perspektiv:
När jag kom in var det mörkt i hela huset. Så jag gick runt och tände lite och satte på musik. Jag bestämde mig för att göra en sallad. Jag öppnade kylskåpet och tog det som gick. Tomat, gurka, sallad och lite sånt, och till det gjorde jag en dressing som är väldigt god och enkel.
När jag var klar med den gick jag upp på mitt rum och satte på datorn. Jag tog fram mitt block från skolan, jag skulle hitta fakta om vad Afghanistans invånare hade för åsikter om rättvisa. När jag precis tog upp internet kom min Skype automatiskt upp. Jag hade några nya förfrågningar som jag kollade igenom, sen skulle jag kolla vilka som var online. Och högst upp, var Linnea. Jag funderade på om jag skulle ringa henne. Jag gick in på hennes profil och tog pilen över Ring Upp. Skulle jag trycka? Mitt block åkte nerför sängen och jag böjde mig ner efter det. Och när jag sätter mig tillbaks och kollar på skärmen, står det Ringer upp Linnea.

 

---

Är helt genom förkyld just nu så har ingen ork just nu egentligen, men här fick ni en liten del! Kommentera :)

Efter några sekunder skulle jag ta upp huvudet igen. Jag försökte ta upp hvudet över ytan igen men gled bara ner. Jag kände snabbt på min arm med min andra arm och kände att jag var slank som en ål. Jag kände paniken komma och jag började sprattla med mina ben och armar för att försöka ta mig upp. Mitt syre började ta slut kände jag, ska det verkligen sluta såhär? För en sekund fick jag upp en bild av en person i mitt huvud. Min mamma.



Harrys perspektiv:
-So what we go out, that's how it supposed to be, living young, and wild, and free!!
Vi satt i bilen påväg hem och hade musik på högst volym och sjöng med. Paul, som körde, sänkte ljudet när han körde in på vår gata.
-What the... sa Louis och kollade ut genom fönstret.
-What is it man? sa Niall.
Han hann aldrig förklara innan Paul stannade bilen och vi hoppade ut.
-Oh. An ambulance? sa Zayn.
-It's to Alex house! sa jag och började gå mot deras dörr med raska steg. Jag knackade på, men det var ingen som öppnade, så jag öppnade och gick in. Jag halv sprang runt på undervåningen då jag hör någon gå i trappan. Jag springer dit, och nerför trappan kommer två ambulanspersoner och med Marie efter sig.
-Marie, what have happend? sa jag och kollade på henne, och hon såg ganska lugn ut.
-It's ok. You can talk to her self, she's upstaris. I'm coming soon.
Jag joggade upp för trappan och där satt hon, i sin säng i hennes rum.
-Alex!

Alexandras perspektiv:
-Harry! jag log mot han och ställde mig upp och började gå mot han.
-What? stammade han fram.
Jag berättade allt. Marie hade kommit i sista sekund, hon skulle bara se hur jag hade det. Då hade hon hittat mig i badkaret, under ytan, utan att röra mig. Hon hade tagit upp mig, ringt ambulans och fått mig att andas igen.
-You're crazy. How many times in your life have you almost die? sa Harry och skakade på huvudet.
Jag ryckte på axlarna och fnös.
-Eh, I'm sorry. sa Harry med en intensiv blick mot mig.
Jag kollade på han med en förvånad blick.
-For that I say before.
-Oh. No, it's all right.
Man hörde fotsteg som kom närmare och sedan stannade, och vid min dörr står dom andra killarna. Vi pratade ett tag, sen kom Marie och sa att hon skulle åka tillbaka till sjukhuset. Klockan hade blivit rätt så mycket, så killarna gick hem till sig, och Marie åkte tillbaka till sjukhuset.
Jag värmde lite rester till kvällsmat och satte mig framför tv:n och åt och satte på en film, Ps I love you.
Mitt i filmen ringde Moa och jag fick berätta allt, ska bli kul att träffa henne imorgon igen.

*Ring* *Ring* *Ring*
Jag öppnade mina ögon och sträckte mig mot min mobil som låg på bordet.
-Hallå?
-Sa inte du att du skulle komma idag eller?! Vart är du Alex? Vi har börjat.
Det var Moa.
-Fan! Jag kommer om en halv timme!
Jag hade lyckas somna i soffan, och jag hade mitt alarm i mitt sovrum. Jag kastade mig upp ur soffan och sprang upp till mitt rum. Som tur var hade jag redan lagt fram kläder vad jag skulle ha på mig idag. Efter att jag satt på mig kläderna, satte jag upp håret i en tofs, drog några drag med mascaran och sen sprang jag ner. Jag tog en macka i farten innan jag börjar springa ut till busshållsplatsen. Det var rätt kallt, snön låg som ett täcke över London, vilket var väldigt fint! Jag tog upp min mobil och kollade klockan. Jag hade börjat för tjugo minuter sen. När jag kom fram läste på jag skylten. Nästa buss skulle komma om tjugo minuter. Jag svor tyst för mig själv och funderade på vad jag skulle göra. Jag satte i mina hörlurar i öronen och satte på lite musik. Den här dagen kunde knappt bli värre.

När jag kom till skolan fick jag ju hundratals frågor. Vart jag hade varit, varför jag hade ärr och så vidare. Och jag fick nog berätta att jag hade varit med i en bilolycka minst trettio gånger.
Skoldagen flöt annars på, och Moa och jag gick nu på vägen hem till henne. Vi pratade rätt mycket och skrattade, det behövde jag. Hon hade också skaffat hårförlägning, så nu hade hon långt, blont hår.
-Men du, juste! Jag måste berätta två viktiga saker. För det första ska Olivia ha en stor fest på Fredag, och då menar jag verkligen stor! Typ halva London kommer. Jag tänkte om vi kunde gå på den?
Jag nickade, det skulle bli väldigt kul.
-Och sen, har du hört, att igår gick One direction ut med att dom ska ha en konsert!
Hon tjöt och hoppade runt.
-Och jag vill verkligen träffa dom, det hade varit en dröm! Har du träffat dom?
-Nej. Men det skulle varit riktigt kul.
Det var hårt att behöva ljuga för henne, men jag hade inget val helt enkelt.
-Men då kanske vi kan gå? Biljetterna släpps på Torsdag och konserten är nästa helg. Och om vi har tur, kanske kan min pappa fixa Meet and greet biljetter, för han känner massa såna snubbar.
Jag log stort mot henne, innan jag vände huvudet mot vänster och kollade på husen vi gick förbi. Jag började tänka lite på det hon sa. Om, om hennes pappa nu kan fixa såna biljetter, då...
-Alexandra! Akta dig för bilen! ropade Moa och jag vände huvudet mot vägen igen och hann se en tutande bil som kommer körandes mot mig.

---

Here you got it! ;) Kommentera gärna vad ni tycker, om ni har nån kritik osv.