.

-Good, sa han och hällde upp kaffe i sin kopp med ett fortfarande oroligt uttryck i ansiktet.



Två månader efter.
Alexandras perspektiv:
-ONE DIRECTION! ONE DIRECTION! ONE DIRECTON!
Hela kön som stod utanför arean skrek det högt i väntan på att få gå in och fylla arean.
-Sorry, are you Alexandra?
Jag vände mig om ditåt rösten kom från. Där stod det tre tjejer som hade one direction tröjor på sig och log mot mig.
-Yes, I am.
-Can we take a picture with you?
Efter att Zayn och jag gick ut med vårat förhållande hade folk börjat känna igen mig, men jag blev lika förvånad varje gång.
-Sure! sa jag och log stort.
Två av dom ställde sig på min högra sida och den andra ställde sig på min vänstra sida. En av dom tog fram en kamera och riktade den mot oss och det klicka till. Dom tackade för sig och gick iväg och just då kom det en arbetare som sa att jag skulle följa med. Zayn sa att det skulle komma en och hämta mig så jag kunde träffa han före. Just då öppnade dom grindarna till arean och allt blev kaos.

Zayns perspektiv:
Jag tog en klunk vatten medans jag fick håret fixat.
-Twentyfive minutes to go. sa Paul som kom in i rummet. Jag nickade och frisören sa att jag var klar. Jag började gå ut i korridoren då jag såg Alexandra komma mot mig. Vi båda log stort mot varandra och möttes i en stor kram.
-Beautiful as always. sa jag och log.
-Sorry but I can't say the same. sa hon och kollade på mig medans bet sig i läppen. Jag låtsades bli ledsen, fast det gick inte så bra och det slutade med att båda vi skrattade. Våra läppar möttes i en perfekt kyss och jag kände hur hon log.
-Noho, no dirty stuff here! hörde man Louis säga och Alexandra försvann snabbt från mig. Jag hörde henne skratta och såg att Louis hade lyft upp henne. Han tog henne över axel och började gå bortåt med henne. Man hörde hennes skratt på lång väg och Louis vände sig om.
-You need to go to the make up now, that's a order! sa han och pekade mot mig. Jag skrattade och bet mig lite i läppen. Men jag gjorde som han sa och vände mig om och började gå mot det rummet.

Alexandras perspektiv:
-Lou! Drop me down!
Jag skrattade och äntligen gjorde han som jag sa. Då såg jag att Miranda, Nialls flickvän och Sofie, Louis flickvän var påväg mot oss.
-Hey! sa båda nästan i kör och jag kramade om dom lite snabbt när vi möttes. Louis började gå tillbaka och Sofie och Mirandä berättade att vi hade platser längst fram och att vi var tvunga att skynda oss dit. Vi började gå i korrideoren där Zayn kom emot oss. Han hälsade på Miranda och Sofie och drog sedan mig åt sidan. Dom andra kollade bara på oss och fortsatte gå.
-Remember to hurry up Alex! sa Sofie medans dom gick.
Zayn och jag stod tätt intill och höll om varandra.
-I don't know how many times I said it, but I love you so much Alexandra.
Han drog en slinga från håret bakom mitt öra medans han kollade på mig.
-I love you too Zayn, you are my life and I hope you and me will be together...
-...forever. fyllde han i och log mot mig, just det där leénde bara Zayn kan.

---

Sista delen för denna novell, men jag och Nicole kommer ju börja på en ny snarast! Tack för att ni läst och (förhoopningsvis) gillat novellen och hoppas ni stannar kvar nu också! :) Kram xx