.

Efter några sekunder skulle jag ta upp huvudet igen. Jag försökte ta upp hvudet över ytan igen men gled bara ner. Jag kände snabbt på min arm med min andra arm och kände att jag var slank som en ål. Jag kände paniken komma och jag började sprattla med mina ben och armar för att försöka ta mig upp. Mitt syre började ta slut kände jag, ska det verkligen sluta såhär? För en sekund fick jag upp en bild av en person i mitt huvud. Min mamma.



Harrys perspektiv:
-So what we go out, that's how it supposed to be, living young, and wild, and free!!
Vi satt i bilen påväg hem och hade musik på högst volym och sjöng med. Paul, som körde, sänkte ljudet när han körde in på vår gata.
-What the... sa Louis och kollade ut genom fönstret.
-What is it man? sa Niall.
Han hann aldrig förklara innan Paul stannade bilen och vi hoppade ut.
-Oh. An ambulance? sa Zayn.
-It's to Alex house! sa jag och började gå mot deras dörr med raska steg. Jag knackade på, men det var ingen som öppnade, så jag öppnade och gick in. Jag halv sprang runt på undervåningen då jag hör någon gå i trappan. Jag springer dit, och nerför trappan kommer två ambulanspersoner och med Marie efter sig.
-Marie, what have happend? sa jag och kollade på henne, och hon såg ganska lugn ut.
-It's ok. You can talk to her self, she's upstaris. I'm coming soon.
Jag joggade upp för trappan och där satt hon, i sin säng i hennes rum.
-Alex!

Alexandras perspektiv:
-Harry! jag log mot han och ställde mig upp och började gå mot han.
-What? stammade han fram.
Jag berättade allt. Marie hade kommit i sista sekund, hon skulle bara se hur jag hade det. Då hade hon hittat mig i badkaret, under ytan, utan att röra mig. Hon hade tagit upp mig, ringt ambulans och fått mig att andas igen.
-You're crazy. How many times in your life have you almost die? sa Harry och skakade på huvudet.
Jag ryckte på axlarna och fnös.
-Eh, I'm sorry. sa Harry med en intensiv blick mot mig.
Jag kollade på han med en förvånad blick.
-For that I say before.
-Oh. No, it's all right.
Man hörde fotsteg som kom närmare och sedan stannade, och vid min dörr står dom andra killarna. Vi pratade ett tag, sen kom Marie och sa att hon skulle åka tillbaka till sjukhuset. Klockan hade blivit rätt så mycket, så killarna gick hem till sig, och Marie åkte tillbaka till sjukhuset.
Jag värmde lite rester till kvällsmat och satte mig framför tv:n och åt och satte på en film, Ps I love you.
Mitt i filmen ringde Moa och jag fick berätta allt, ska bli kul att träffa henne imorgon igen.

*Ring* *Ring* *Ring*
Jag öppnade mina ögon och sträckte mig mot min mobil som låg på bordet.
-Hallå?
-Sa inte du att du skulle komma idag eller?! Vart är du Alex? Vi har börjat.
Det var Moa.
-Fan! Jag kommer om en halv timme!
Jag hade lyckas somna i soffan, och jag hade mitt alarm i mitt sovrum. Jag kastade mig upp ur soffan och sprang upp till mitt rum. Som tur var hade jag redan lagt fram kläder vad jag skulle ha på mig idag. Efter att jag satt på mig kläderna, satte jag upp håret i en tofs, drog några drag med mascaran och sen sprang jag ner. Jag tog en macka i farten innan jag börjar springa ut till busshållsplatsen. Det var rätt kallt, snön låg som ett täcke över London, vilket var väldigt fint! Jag tog upp min mobil och kollade klockan. Jag hade börjat för tjugo minuter sen. När jag kom fram läste på jag skylten. Nästa buss skulle komma om tjugo minuter. Jag svor tyst för mig själv och funderade på vad jag skulle göra. Jag satte i mina hörlurar i öronen och satte på lite musik. Den här dagen kunde knappt bli värre.

När jag kom till skolan fick jag ju hundratals frågor. Vart jag hade varit, varför jag hade ärr och så vidare. Och jag fick nog berätta att jag hade varit med i en bilolycka minst trettio gånger.
Skoldagen flöt annars på, och Moa och jag gick nu på vägen hem till henne. Vi pratade rätt mycket och skrattade, det behövde jag. Hon hade också skaffat hårförlägning, så nu hade hon långt, blont hår.
-Men du, juste! Jag måste berätta två viktiga saker. För det första ska Olivia ha en stor fest på Fredag, och då menar jag verkligen stor! Typ halva London kommer. Jag tänkte om vi kunde gå på den?
Jag nickade, det skulle bli väldigt kul.
-Och sen, har du hört, att igår gick One direction ut med att dom ska ha en konsert!
Hon tjöt och hoppade runt.
-Och jag vill verkligen träffa dom, det hade varit en dröm! Har du träffat dom?
-Nej. Men det skulle varit riktigt kul.
Det var hårt att behöva ljuga för henne, men jag hade inget val helt enkelt.
-Men då kanske vi kan gå? Biljetterna släpps på Torsdag och konserten är nästa helg. Och om vi har tur, kanske kan min pappa fixa Meet and greet biljetter, för han känner massa såna snubbar.
Jag log stort mot henne, innan jag vände huvudet mot vänster och kollade på husen vi gick förbi. Jag började tänka lite på det hon sa. Om, om hennes pappa nu kan fixa såna biljetter, då...
-Alexandra! Akta dig för bilen! ropade Moa och jag vände huvudet mot vägen igen och hann se en tutande bil som kommer körandes mot mig.

---

Here you got it! ;) Kommentera gärna vad ni tycker, om ni har nån kritik osv.