Like nobody else-kapitel 15
När jag sa att jag hade haft snöbollskrig med några ångrade jag sedan mig direkt. Som jag hade förstått så frågade hon mig vilka det var. Jag vart tyst och tänkte på det Liam sa. "Don't say it to anyone." Linnea frågade om jag var kvar, men jag var fortfarande tyst eftersom jag inte visste vad jag skulle säga, och efter att hon hade frågat ett par gånger avlutade hon sedan samtalet och jag satt kvar och tittade bara på datan. Vad hade jag gett mig in på egentligen?
Alexandras perspektiv:
Jag vaknade med ett ryck medans jag kipade efter andan. Jag såg mig omrking och kunde konstatera snabbt att jag var i mitt rum. Ännu en mardröm. Min kropp var helt kallsvettig men klockan var bara halv fyra på natten. Men jag var tvungen att duscha. Jag smög ut från mitt rum och tog av mig mitt svettiga nattlinne som jag la i min tvätt korg innan jag hoppade i in duschen. Vattnet var rätt kallt men jag orkade inte ändra.
Jag duschade väldigt länge, för när jag kom till mitt rum igen var klockan kvart i fem, och jag var klarvaken. Jag bytte nattlinne och satte mig i sängen. Jag drog upp mina ben så jag la hakan mot mina knän. Tredje mardrömen på raken, och det är i princip alltid samma. Jag är i ett mörk hus och försöker leta mig ut. När jag har springit länge och letat efter dörren så hittar jag den tillslut, men den är låst. Sen vänder jag mig om och där står det en äcklig man som stirrar på mig med stora röda ögon. Han kommer närmare, och närmare och jag känner paniken bli större och större. Efter det, brukar jag vakna upp. Egentligen vill jag veta vad som händer, eller vill jag verkligen det?
Det knackade på min dörren och jag hoppade till. In kommer Marie, som hade hört mig skrika förut. Hon satte sig på min säng brevid mig och frågade om allt var bra nu. Jag nickade till henne och hon gick sedan ut efter att ha gett mig en kram. Jag gnuggade mig i ögonen och bestämde att det inte var nån idé att försöka sova. Först var jag inne på facebook och twitter på min mobil, men tröttnade ganska snabbt eftersom det inte hände så mycket. Då satte jag på min tv och zippra mella kanalerna. Det var lite olika humorprogram som jag kollade på, men inget fick mig att skratta. Jag kollade vidare och såg att det var ett prgram som hette paparazzi pictures. Jag satte på det och det var mest bilder på Justin Bieber, Lady Gaga och andra som jag visste vilka dom var. Men sen kom Zayn Malik upp, och det var en bild när han och jag ligger ovanpå varann, när vi ramlade på snöbollskriget. Jag sitter på uppspärrade ögon och hakan hängandes. Vänta lite nu. Jag kliade mig i pannan och skakade på huvudet. Jag stängde av tvn när dom hade bytt bild och kändis. Vad kommer hända nu? Alla kommer undra vem jag är. Miljoner frågor och tankar var i mitt huvud men en sak var jag säker på. Det kommer aldrig bli helt normalt igen.
Dagarna hade bara flugit förbi och det var redan måndag. Jag gick brevid Marie genom den långa korridoren. Skolan, som hette Awerson, var ganska liten men helt okej. Den var nybyggd och det var en stor lättnad för mig att det var en svenska skola. Vi svängde in mot en lite mindre korridor där vi fick gå upp för en trappa och in ett annat rum där jag träffade rektorn. Vi pratade lite om allt möjligt och jag såg faktiskit fram emot att börja här. Jag skulle vara med på sista lektionen idag som var svenska, som jag var rätt duktig på. Marie åkte hem och jag stod utanför klassrummet jag skulle vara i. Min klass bestod av sjutton elever och det fanns två klasser i varje årsklass i gymnasiet. Jag stod lite ifrån alla andra och granskade dom lite. Alla såg helt okej ut faktiskt. Jag hör klackar som kommer bakom mig och vänder mig om. Det kommer en kvinnlig lärare med höga klackar och jenas och en tröja. Hon var absolut inte gammal, max tjugofem. Hon låste upp och alla elver strömmade in i klassrummet, med mig längst bak. Alla gick till sina plastser direkt medans jag stod där i dörröpnningen. Det var lite pinsamt, men som tur var visste läraren om det så hon presenterade mig för klassen och satte mig vid en bänk, ganska långt bak brevid en tjej som hade blont, ganska kort hår. Hon hette Moa och verkade jätte snäll. Hon hade ett par ljusblåa jenas och en snygg blå tröja med en kofta över. Själv hade jag satt håret i en fräta, mörka jeans med en tröja och en liten till mindre tröja över det. Jag koncentrerade mig så mycket jag kunde av lektionen men det gick väl sådär. När hon hade gått igenom vad man skulle göra satt jag och Moa mest och pratade. Vi bestämde att vi skulle vara nu efter skolan och vi skulle gå på stan, vilket var kul eftersom jag inte gjort det än. Hon berättade om varje person och vad dom hette och jag kunde snart nästan varje namn. Men det var en fråga jag väldigt gärna ville fråga henne, men visste inte om jag kunde. Efter mycket tänkande bestämde jag mig för att fråga, rakt på sak.
-Du, Moa, vet du vilka One direction är?
----------
Kort kapitel men har inte tid. Men om jag får 3 kommentarer kommer nästa kapitel upp ikväll!
Alexandras perspektiv:
Jag vaknade med ett ryck medans jag kipade efter andan. Jag såg mig omrking och kunde konstatera snabbt att jag var i mitt rum. Ännu en mardröm. Min kropp var helt kallsvettig men klockan var bara halv fyra på natten. Men jag var tvungen att duscha. Jag smög ut från mitt rum och tog av mig mitt svettiga nattlinne som jag la i min tvätt korg innan jag hoppade i in duschen. Vattnet var rätt kallt men jag orkade inte ändra.
Jag duschade väldigt länge, för när jag kom till mitt rum igen var klockan kvart i fem, och jag var klarvaken. Jag bytte nattlinne och satte mig i sängen. Jag drog upp mina ben så jag la hakan mot mina knän. Tredje mardrömen på raken, och det är i princip alltid samma. Jag är i ett mörk hus och försöker leta mig ut. När jag har springit länge och letat efter dörren så hittar jag den tillslut, men den är låst. Sen vänder jag mig om och där står det en äcklig man som stirrar på mig med stora röda ögon. Han kommer närmare, och närmare och jag känner paniken bli större och större. Efter det, brukar jag vakna upp. Egentligen vill jag veta vad som händer, eller vill jag verkligen det?
Det knackade på min dörren och jag hoppade till. In kommer Marie, som hade hört mig skrika förut. Hon satte sig på min säng brevid mig och frågade om allt var bra nu. Jag nickade till henne och hon gick sedan ut efter att ha gett mig en kram. Jag gnuggade mig i ögonen och bestämde att det inte var nån idé att försöka sova. Först var jag inne på facebook och twitter på min mobil, men tröttnade ganska snabbt eftersom det inte hände så mycket. Då satte jag på min tv och zippra mella kanalerna. Det var lite olika humorprogram som jag kollade på, men inget fick mig att skratta. Jag kollade vidare och såg att det var ett prgram som hette paparazzi pictures. Jag satte på det och det var mest bilder på Justin Bieber, Lady Gaga och andra som jag visste vilka dom var. Men sen kom Zayn Malik upp, och det var en bild när han och jag ligger ovanpå varann, när vi ramlade på snöbollskriget. Jag sitter på uppspärrade ögon och hakan hängandes. Vänta lite nu. Jag kliade mig i pannan och skakade på huvudet. Jag stängde av tvn när dom hade bytt bild och kändis. Vad kommer hända nu? Alla kommer undra vem jag är. Miljoner frågor och tankar var i mitt huvud men en sak var jag säker på. Det kommer aldrig bli helt normalt igen.
Dagarna hade bara flugit förbi och det var redan måndag. Jag gick brevid Marie genom den långa korridoren. Skolan, som hette Awerson, var ganska liten men helt okej. Den var nybyggd och det var en stor lättnad för mig att det var en svenska skola. Vi svängde in mot en lite mindre korridor där vi fick gå upp för en trappa och in ett annat rum där jag träffade rektorn. Vi pratade lite om allt möjligt och jag såg faktiskit fram emot att börja här. Jag skulle vara med på sista lektionen idag som var svenska, som jag var rätt duktig på. Marie åkte hem och jag stod utanför klassrummet jag skulle vara i. Min klass bestod av sjutton elever och det fanns två klasser i varje årsklass i gymnasiet. Jag stod lite ifrån alla andra och granskade dom lite. Alla såg helt okej ut faktiskt. Jag hör klackar som kommer bakom mig och vänder mig om. Det kommer en kvinnlig lärare med höga klackar och jenas och en tröja. Hon var absolut inte gammal, max tjugofem. Hon låste upp och alla elver strömmade in i klassrummet, med mig längst bak. Alla gick till sina plastser direkt medans jag stod där i dörröpnningen. Det var lite pinsamt, men som tur var visste läraren om det så hon presenterade mig för klassen och satte mig vid en bänk, ganska långt bak brevid en tjej som hade blont, ganska kort hår. Hon hette Moa och verkade jätte snäll. Hon hade ett par ljusblåa jenas och en snygg blå tröja med en kofta över. Själv hade jag satt håret i en fräta, mörka jeans med en tröja och en liten till mindre tröja över det. Jag koncentrerade mig så mycket jag kunde av lektionen men det gick väl sådär. När hon hade gått igenom vad man skulle göra satt jag och Moa mest och pratade. Vi bestämde att vi skulle vara nu efter skolan och vi skulle gå på stan, vilket var kul eftersom jag inte gjort det än. Hon berättade om varje person och vad dom hette och jag kunde snart nästan varje namn. Men det var en fråga jag väldigt gärna ville fråga henne, men visste inte om jag kunde. Efter mycket tänkande bestämde jag mig för att fråga, rakt på sak.
-Du, Moa, vet du vilka One direction är?
----------
Kort kapitel men har inte tid. Men om jag får 3 kommentarer kommer nästa kapitel upp ikväll!
Kommentarer
Postat av: Emma
Ja mer!!
Postat av: Anonym
så jäkla bra!!!
Postat av: Anonym
ja skriv en till!! :)
Trackback
