.

Han började gå mot hallen med mig efter. Jag stannade till på sista trappsteget innan jag gick ner till golvet och styrde mina steg mot hallen. 
-This is my daughter Alexandra. sa pappa och visade mig med sin hand när jag kom gående med ett leénde på läpparna. Men när jag kom fram försvann mitt leénde och jag stod och stirrade på de framför mig.
-OH MY GOD!


Harrys perspektiv:
Marie och Micke gick ut till köket med oss bakom oss. Jag boxade till Alexandra lite löst med armbågen och hon kollade upp och besvarade mitt leénde. Vi fick tränga ihop oss runt bordet medans Marie och Micke tog fram massa fika. Bullar, kakor, tårta, saft och kaffe av olika sorter var det tillslut framme när dom också satte sig. Vi började äta och ingen sa nått. Det var en liten pinsam tystnad i rummet, men den avbröts av att Alexandra fick ett nys anfall och efter det pratade vi på som vanligt. Jag satt mittemot Alexandra som satt brevid Louis och Zayn. Jag såg att ibland kollade Zayn och Alexandra upp och pratade bara dom två. Och då fick jag som en konstig känsla i magen, jag kan väll inte vara avensjuk? Jag kollade ner igen och fortsatte äta och pratade sedan med alla andra. Efter ett tag när allt fika var slut, var vi både proppmätta och trötta. Så vi sa att vi skulle gå.
När vi stod vid dörren så frågade Liam Alexandra om dom kunde gå upp och prata. Alexandra nickade och började gå mot trappan.

Alexandras perspektiv:
Jag satte mig i soffan i vardagsrummet och Liam satte sig brevid mig, fast vi var vända mot varandra. Jag hade en konstig känsla eftersom jag inte hade nån idé om vad detta samtal var om.
-Alex. You know who we are. And don't take this personal, but I must just say to you, that you are one of very few people which know were we live. You know our street and number and everything. So, please, don't say it to anyone.
Han kollade in i mina ögon och rörde sig inte ur fläcken.
-I-I would never ever tell anyone. I promise.
Han log mot mig för mitt svar innan han sa good och sedan började han gå mot trappan. Jag reste på mig och jag älskade att inte behöva ha mina kryckor längre. När jag kom ner stod Liam och kolla sig runt. Jag kollade snabbt på klockan som hängde på väggen och klockan var kvart över tre.
-Where is everybody? sa han och flinade.
Jag ryckte på axlarna och började skratta. Jag hörde att mamma ropade vi är här från köket och jag började gå ditåt. Bakom mig hörde jag Liams fotsteg och när vi kom dit stod alla och kollade ut genom fönster.
-It's snowing! sa Niall när han såg oss och ett leénde sprack upp på mina läppar. Jag började springa mot hallen och jag hörde att dom andra vände sig om. Jag drog snabbt på mig mina skor, min jacka orkade jag inte sätta på mig. Vantarna och mössan åkte på innan jag sprang ut. Det var strora snöflingar och det var redan helt vitt överallt. Och jag visste inte ens att det kunde snöa i London. Jag sprang till vår baksida och kastade mig i snön. Jag älskade snö! Jag kollade upp mot fönstet där jag ser Marie och pappa stå. Dom bara skrattade och jag kollade på dom med en underligg blick. Vart är killarna? Helt plötligt får jag på mig en stor snöboll och jag skriker till. Jag kollar upp mot gatan där dom står innan dom börjar springa mot mig med varsin snöboll i handen.
-STOOOOP! skrek jag och alla stannade framför mig. Jag hoppade upp och bortade av mig lite snabbt. Jag böjde mig ner och gjorde en snöboll och kollade sedan på dom igen, där dom stod och kollade på mig.
-Okay, all against all. sa jag och log stolt.
Alla nickade och började sedan gå så tillslut stod vi i en ganska stor ring.
-One, two. jag stannade upp innan jag sa tre och kunde inte låta bli att skrattat när jag såg att alla hade intagit positioner.
-Three! skrek jag och alla började springa och kasta.

Vi höll på jättelänge och ingen verkade vilja sluta. Alla skrattade och hade kul och min one piece var genomblöt. Jag tog upp snö och gjorde den till en snöboll och skulle springa och snöpula Louis när jag och Zayn plöstligt krockar och jag ramlar över han.
-Oh my god, I'm sorry Alex! sa han och vi båda skrattade. Jag satte mig upp i snön och Zayn reste sig också upp. Vi båda log mott varann och jag fixade till min mössa som satt helt snett. Såklart skulle nån förstöra detta. Niall kommer springandes mot oss och kastar sig över både Zayn och mig och snart så låg även Louis, Liam och Harry över oss. Det gjorde lite ont i mitt knä och utan att tänka sig för lät jag till och dom kollade på mig, där dom låg över mig.
-My knee. sa jag och bet mig i läppen. Alla kastade sig av och Harry ställde sig framför mig och tog fram sin hand. Jag tog den och han drog mig upp och när jag var uppe släppte han den fort. Liam hjälpte Zayn upp. Vi började gå mot huset och jag ångrade att jag hade sagt så eftersom det vart som ett slut på det hela. Jag och Louis låtsas boxades på vägen men just när jag skulle slå han försvann han och jag kollade ner på han och börjar skratta så jag nästan kissar på mig. Han hade halkat just i det ögonblick jag skulle slå till han så jag slog luften istället. Han började också skratta jätte mycket och eftersom vi gick längst bak stod dom andra och kollade på oss som frågetäcken, eftersom dom inte sett vad som hände. När vi skulle förklara vad som hände, gick det inte så bra. Vi försökte prata medans vi skrattade och båda i munn på varann.
Efter ett tag började vi lugna ner oss och Louis ställde sig upp. Då gick det bättre att förklara vad som hänt och dom andra log bara lite, förutom Niall som han också dog av skratt. Sen innan vi skulle skiljas åt kramade jag alla.

Marie och pappa kom intresserade fram till mig och log.
-Haha vad? sa jag och skrattade. Jag kollade ner på mig one piece som var helt blöt och vägde ungefär ett ton.
Jag sprang upp till mitt rum och böt om till mjukisbyxor och en munktröja och satte på mig ett par raggsockor. Sedan gick jag till badrummet, som jag inte hade fixat än. Jag hängde upp min one piece med hjälp av en galje som jag hade tagit från min garderob. Sen gick jag tillbaks till mitt rum och satte på datorn. På måndag skulle jag börja skolan, och det är torsdag idag så jag har ledigt ett par dagar till. Jag gick sedan till badrummet igen för att packa upp mina saker som hörde till badrummet och efter en kvart var jag helt klar. Då gick jag tillbaks till mitt rum och loggade in på twitter. Både Harry och Louis hade skrivit att dom hade haft snöbollskrig och jag log åt det, jag hade verkligen haft snöbollskrig med one direction, killarna som jag kollade på varje dag på min vägg hade nu också kollat på mig och dom är även mina vänner, faktiskt mina ända vänner än så länge här i London. Det var några som ringde mig på skype så jag pratade lite med dom. Sen ringde Linnea mig så jag avslutade samtalet med dom andra och pratade sedan med henne. När jag sa att jag hade haft snöbollskrig med några ångrade jag sedan mig direkt. Som jag hade förstått så frågade hon mig vilka det var. Jag vart tyst och tänkte på det Liam sa. "Don't say it to anyone." Linnea frågade om jag var kvar, men jag var fortfarande tyst eftersom jag inte visste vad jag skulle säga, och efter att hon hade frågat ett par gånger avlutade hon sedan samtalet och jag satt kvar och tittade bara på datan. Vad hade jag gett mig in på egentligen?


-----------
Hoppas ni gillar det :) Kommentera!