.

Jag satte mig vid ett bord och Linnea kom efter med min pizza eftersom det var lite svårt att bära en pizza med händer när man hade kryckor. -Ey! Alexandra! ropade en röst bakom mig och jag vände mig om och möttes av ett par bekanta ögon och ett stort leénde.

Alexandras perspektiv:
Jag fick inte fram ett ord. Jag flämtade till och kollade bort mot Linnea som kommer visslande med två pizzor i varsin hand. Jag tar tillbaks blicken. Men nu kollade alla på mig. Bara på mig. Jag försökte säga nått, men fick inte fram ett enda ord. Linnea hade inte märkt nått, så hon ställer ner pizzorna på bordet och hon visslade lite tyst. Hon kollade på mig och slutade vissla. Hon kollade framför mig eftersom det var där jag kollade. Jag kollade på henne, och hon såg så rolig ut när hon stod där, med uppspärrade ögon och öppen mun. Jag skrattade lite och kom sedan på att det var en enorm tystnad. Jag harklade mig lite, och gjorde en liten suck.
-Hello. sa jag och skakade lite på huvudet.
-You live! sa Louis och skrattade.
Jag nickade samtidigt som jag också skrattade. Jag kollade på Linnea, som kollade på mig. Men inte med en så glad blick. Ne, hon såg nästan arg ut.
-Hur kunde du?! sa hon och blev lite tårögd.
Men va? Vad hade jag gjort för fel?
-V-va? flämtade jag ut. Varför var hon arg på mig?
-Så du känner One Direction, och din allra bästa vän, som du känt i flera år, vet inte ens om det?!
-Men du fattar inte! var det enda jag fick ur mig. Linnea skakade på huvudet och gick med snabba steg mot dörren och gick ut. Jag blundade i några sekunder. Det här händer inte, det här händer inte. Jag bet mig i läppen. Jag kollade mot killarna som satt och kollade på mig. Jag reste mig och tog mina kryckor. Jag försökte skynda mig så mycket som möjligt. Jag öppnade dörren och började gå mot höger, eftersom Linnea gick ditåt.
-Linnea! ropade jag eftersom jag såg henne gå därframme. Men hon ignorera mig bara och fortsatte gå. Jag började gå men efter att jag gått ungefär 3 meter från dörren, känner jag hur marken försvinner under mina kryckor och jag ramlar. Jag får en smäll mot huvudet och skriker till, mest för att det gjorde ont i knät. I fönstet ovanför mig ser jag hur Harry reser sig, med föld av Louis, som halv springer ut ur pizzerian.
-Alex! Are you ok?
Jag kände lite på knät och på mitt huvud. Nu hade Harry och Louis kommit fram till mig och båda satte sig på huk och kollade på mig.
-I'm ok, I think. sa jag och svalde. Både Harry och Louis suckade av lättnad.
-You are a really unlucky girl dude! sa Louis och skrattade.
-Oh yeah. sa jag och skrattade.
-It's snowing! sa Harry och ställde sig upp. Jag kollade upp mot himmelen och fick blinka när snöflingorna träffade mina ögonfransar. Jag reste mig, lite för snabbt upp, för det allt snurrade till och jag höll på att ramla igen, men som tur var, så var Louis där och tog emot mig.
-Thank you. sa jag och log. Jag borstade av mig på jackan och på mina byxor lite snabbt och kollade sedan på marken. Det var is. Så det förklarar ju varför jag ramlade.
-Isn't it a little early to start snowing already? It's just in the middle of november? sa jag och båda kollade på mig och skrattade sedan, men jag fattade inte varför.
-How hard did you hit your head? It's third december today! sa Harry.
-Öhm. Huh, opps. Jag skrattade och snart stod vi alla tre och skrattade och de var två personer som gick förbi och kollade konstigt på oss. Min mage kurrade till, och dom hörde det, så dom frågade om jag skulle gå in och äta med pizza med dom istället. Jag kollade på vägen som hon gick på förut. Sedan mot gatan, som hade ett litet snätäcke på sig. Jag vände mig om och Harry stod i dörröpnningen. Jag började gå mot han och gick sakta och säkert sedan upp för trappan. Louis hade redan ställt min pizza vid deras bord och jag log när dom alla i kör sa hej till mig. Det här kommer nog inte bli så tråkigt, tänkte jag.

Zayns perspektiv:
Vi alla hade verkligen en rolig tid, Alex var väldigt lättsam och inte så blyg heller. Vi skrattade mycket och det hade blvit mörkt ute. Min mobil pep till och alla kollar på mig. Jag tar upp den och ser att det är ett sms från Paul.
Louis busvisslar och frågar om det var från Amanda.
-Amanda? sa Alex och såg ut som ett frågetäcken. Are you dating someone? sa hon och hånlog lite.
-Not like, seriously. sa jag och kollade sedan ner på mobilen för att läsa smset.
-It's from Paul. sa jag och skulle fortsätta men Louis hann säga ett aww och en ledsen min, och sa att han led med mig för att det inte var Amanda. Jag skrattade bara åt det och även de andra.
-He says we must go back to the hotel, the police get there in half an hour. sa jag.
Alex började fnittra lite.
-Police? So, we are so crazy so when you guys are gonna meet us, the police need to come? sa Alex. Jag reagerade på att hon sa 'när vi'. Är hon alltså ett fan? Niall svarde ett ja och vi började resa på oss och tog oss våra jackor.
-How are you coming home? frågade Liam Alex.
-I go! sa hon och log.
-No, we can drive you home! Where do you live? sa Harry.
Hon sa nån gata som vi inte visste vart den låg, men när hon förklarade fattade vi, alla förutom Niall. Det var ganska nära vårt hotell så det var inga problem. 

Alexandras perspektiv:
Det vart ganska trångt i bilen, men det gjorde mig ingenting. Det hade varit en perfekt kväll, en som jag sent kommer glömma. Louis körde, Liam satt brevid han, och där bak satt jag, Harry, Niall och sen Zayn. Dom började spela musik och alla sjöng med. Den vägen, mellan pizzerian och mitt hus hade aldrig varit kortare. Jag sa hejdå till killarna, fick en snabb kram av alla förutom Liam och Louis som satt där framme.
-It was really nice to meet you! sa jag och log stort.
-You too! sa Niall och alla instämde. Jag skrattade lite och vände mig om och började gå och jag hörde hur bildörren slås igen och bilen körs iväg. Jag vänder mig om och ser den åka iväg. När jag stod utanför dörren kom jag på en sak. Vart är mina nycklar? Jag kände i alla fickor men kände dom inte. Sen kom jag på, att jag hade alla saker hos Linnea. Jag suckade högt och gled ner för dörren. Men mobilen hade jag med mig iallafall, jag ringde pappa som var på möte just nu men kom hem om ungefär tjugo minuter. Han frågade varför jag inte kunde gå till Linnea, men jag ljög och sa att hon var tvungen att träffa sin mormor. Jag öppnade sedan internet och gick in på en nyhets blogg om 1d på svenska. Jag fick en chock när jag såg en bild som var uppe. Sen stod det: "detta är en bild från ikväll, när 1d åt på en pizzeria. Men vem är tjejen som sitter brevid Zayn? Kan det vara en svensk tjej? :o"
Jag lutade mig mot den kalla dörren med huvudet.  Vad kommer hända nu? Jag kollade på bilden igen. Jag insåg att det var faktiskt jag, som satt och åt pizza med 1d. Jag log stort, kunde inte hjälpa det. Det vibrera i min mobil och jag tar upp den. Jag hade fått två sms. Ett från, Linnea? Hon skrev bara "hur kunde du?" men jag orkade inte svara på det. Sen var det ett från Harry. Det smset hade jag inte förberett mig på. Han skrev: "many girls have asked who you are, have you seen any pictures or anything on us?" Skulle jag ljuga eller skriva som det var? Sanningen är alltid bäst, så jag kopierade bilden från internet och skickade den till Harry. Jag svalde hårt. Sen hör jag en röst ropa mitt namn och snart stod nån framför mig. Jag försökte kolla på personerns ansikte, men nu snöade det mer så jag kunde inte se, för jag jag var tvungen att blinka hela tiden.
-Eh, vem är det? frågade jag och kände en smula panik i kroppen.

---------
Hoppas ni gillar det :)